Thursday, September 06, 2012

Hello mama Afrika , nov , 2007

Skapad av Eddie Wheeler fre, november 27, 2009 00:41:57

Tja!

Kom just hem från ännu en klubbkväll. Ikväll spelade Red Boulevard room på LATE NIGHT CLUB. Vilken astrevlig kväll det blev. Tack alla ni som kom, tack bandet och framförallt tack Henke!! Det hade omöjligtvis kunnat bli en klubb utan din hjälp, din lugna och trevliga personlighet samt inte minst tålamod med alla problem (och med mig). TACK!

Hela grejen med att jag halkade in på klubb-biten är rätt intressant. Jag var så trött på alla band som jag mötte som hela tiden klagade på att dom aldrig fick uppmärksamhet, press eller spelningar. Men är det så konstigt egentligen? Det vimlar ju av bra artister och talangfulla människor där ute. Vill man synas måste man jobba för det. Jag tror det glada 60-talets tid är förbi då man bara kunde gigga precis överallt. Fixa ett band, göra ett gig, kliva ned från scenen och vips stod det en fet amerikan med cigarr i logen och ville signa.(ok riktigt så kanske det inte var) Idag måste man kämpa, kanske hårdare än någonsin samtidigt som det paradoxalt är lättare att nå ut än någonsin. Kanske just därför?

Nåväl, jag var trött att tigga och flörta efter spelningar och beslöt att fixa mina egna gigs. Abonera egna spelställen, ta lite risker, spela lite. Och det gick bra. Vilket jag är extremt tacksam för. Men det är alla sköna vänner där ute som hjälper, utan er hade det inte kunnat bli något. Så TACK igen och alla ni band! Våga chansa lite!

Nä nog med tackande! Hittade några bilder från när jag var i Sydafrika för några år sedan. Alla anekdoter man var med om där nere skulle kunna fylla ett femtiotal blogginlägg framöver, vilken resa det var!!! Men bilderna jag hittade var från Taffelberget. Det stora och enormt höga berg som omger hela Kapstaden. Ett helt otroligt vackert spektakel faktiskt. Från berget som är tusen meter högt ser man flera kilometer. Molnen liksom "rinner" som scenrök ned från kanten av berget. Helt otroligt vackert faktiskt. Viktor och jag åkte dit tidigt en morgon, tog linbanan upp och bara satt där och tittade i timmar. Dom hade även en sovenirshop högst uppe på berget. Där köpte jag en mugg med den överlägset fulaste porträttet av Nelson Mandela jag någonsin sett. Jag gav muggen till min vän Mattias på en välkommen hem fest några veckor sedan. Han rev av pappret skådade bilden och sa: - Fy fan. Sen fyllde han muggen utan pardon med bärs.

På vägen hem åkte vi taxi och taxichaufören frågade oss hur det var på uppe på berget. Det visade sig att trots hans 50-levnadsår i Kapstaden aldrig hade kunnat ta sig upp på toppen eftersom linbanan kostade nästan 100kr. Det var helt enkelt för dyrt. Han tjänade 130 kr om han hade tur under en hel vecka. Där satt jag med Afrikas fulaste mugg som jag betalat nästan 40kr för i mitt knä och skämdes lite.
Senare på dagen träffade vi några vänner på en strand lite utanför Kapstaden i Camps Bay. En extremt trevlig fransos vid namn Jerome, som bodde i samma hus som oss, var där. Vi sitter där och pratade och bara njöt av solen när Jerome studsade upp och sprang i väg över sanddynorna. Han springer fram till en skabbig herrelöshund som såg ut att ha både rabies och SARS på samma gång. Hunden springer iväg och tappar något som han hade i i munnen. Det visade sig vara en död gammal rutten fågel som Jerome tar upp i handen och stolt kommer tillbaka för att visa upp sitt byte. Det visar sig senare att Jerome var ornitolog och forskade på fåglar. Exemplaret var tydligen extremt ovanligt. Men som första intryck var det lite märkligt.

Samma kväll var vi på en klubb där det spelade två band som tagna ur en 80-tals hårdrocks video. Tuperathår, leopard brallor och gälla neonfärger. Det var Scorpions och Tvisted Sisters för hela slanten. Hela stället var som taget från en film ifrån 80-talets New York. En extra märklig känsla för mig som en månad innan jag for till Sydafrika just kommit hem från just New York. Inne på klubben var det nästan bara vita sydafrikaner och alla pratade nästan med lite Italiensk new york brytning. En stor stark kostade 8 svenska kronor så alla i vårt sällskap förköpte sig. Hela kvällen höll alla på att fråga:
- Vill du ha en av mina bärs, jag har så många?
- Nä, tack jag har 9 st på bordet där borta.

När vi gick ut från klubben satt det ett gäng svarta sydafrikaner och spelade trummor under en palm. Låter kanske inte så märkligt med det var så sjuka kontraster.

Sydafrika var härligt, ska som sagt dra några riktigt roliga minnen därifrån någon annan gång.

nu ska jag sova och ladda för KILL CITY imorgon, kommer bli fett!

/ Ed

No comments: