Thursday, September 13, 2012

This town aint big enough for the both of us!

Publicerat den 24 maj 2012

Tjabba!
Klockan är bara 10 på morgonen, det är den 24 maj och det är redan 23 grader ute. Det är svårt att koncentrera sig och skriva för jag har ont i magen efter att ätit alldeles för mycket av Axas extremt goda musli Guldfrukt. Guldfrukt for president! Hittade en rolig skiva som fick mig att återigen vandra längst med minnenas allé. I mitt förra inlägg nämnde jag ju glam-goth-rockbandet Sonic Death Monkies som jag spelade i. Hittade av en slump en samlingsskiva Studie Främjandet satte i hop. En slags samlingsskiva av många av de band som spelade i Studie Främjandes studiecirklar eller bara band som avände deras replokaler. I vilket fall trängs vårt band med riktigt sköna band som Skyron, The Sorayas, Transport Legaue och Boogieman. Men det roligaste är nog att vår rätt keffa låt hamnat alldeles ovanför Mustasch, som då på den tiden var taggade till tusen och exploderade av energi. Som vi alla vet gick det liiiiite bättre för Mustasch än för Sonic Death Monkies (för Wheeler med för den delen). Men it aint over ´till the fat Lady sings.


Kolla in plats 16 disk två :-) Innan jag och Henke började lira tillsammans spelade jag in rätt många demos. En av låtarna hamnade faktiskt på en annan samlingsskiva som följde med musiktidningen Groove. Dom tyckte jag lät lite som Johnny Cash, vilket är fortfarande en av de helt klart finare komplimanger min musik dragit till sig. Den sämsta är nog när en knatte i Lysekil tyckte jag lät som Per Gessle. Uh, ryser fortfarande.



På tal om Lysekil, kommer aldrig glömma min första spelning i Lysekil. Detta var alldeles efter Raggadish hade sänts på SVT. Jag spelade solo på ett café som ägdes av en fantastiskt skön tjej vid namn Mia. En genomgo person som i första hand tänkte på alla förutom henne själv och själva affärsrörelsen. En äkta eldsjäl som säkert bara stängde fiket bara för att kunna åka till Sölvesborg och Sweden Rock en vecka per år. Hennes favoritband var Mustasch. Hade jag berättat att vi fanns på samma platta hade hon säkert av ren lycka höjt mitt gage. Jag kom till Lysekil sent. En timma efter utsatt tid och när jag kom in stressad och genomblöt av regn möttes jag redan i tamburen av spontana aplåder. På dörren satt det en lapp där det stod: Ikväll: Eddie Wheeler känd från TV! Hela fiket var fyllt till bristningsgränsen av massa tonåringar. Det fanns inget PA , mickar eller något annat i musikväg så jag fick verkligen köra helt akustiskt. Det var så mycket folk att det fanns ingen chans att alla kunde sett eller hört allt. Mellan låtarna ropade kidsen massa frågor till mig. – Hur känns det att vara på tv? Det hela var en mycket märklig situation. Det var rätt uppenbart att ingen brydde sig om musiken utan ville mest se och ”hänga” med någon som varit på tv. Det var både extremt rolig men samtidigt rätt sorgligt att se hur många unga som nästan krampaktigt vill efterlikna eller vara en del av något som enligt samhället är ”coolt”.

Spelningen blev snabbt en slags Q&A stund med låtar varvat om varandra. Minns också att Mia berättade att Bion höll stängt denna kväll eftersom dom hade hört att en ”slags kändis” skulle komma till Lysekil. The town was just not big enough for the both of us. Efter spelningen skrev jag autografer på blåa servetter och på mobiltelefonbatterier. När vi åkte sprang folk ut på gatan och stog och vinkade. En helt galet rolig kväll jag aldrig kommer att glömma. På tal om spelningar i Bohuslän och eldsjälar. Går det att finna en större eldsjäl en Uddevallas egna Lars Wallin? En sann hjälte som istortsett ensam hållt upp hela Uddevallas musikliv på sina axlar i mer än 10 år. Jag har spelat två eller tre gånger på Lars Wallins klubbkvällar och två gånger på hans musikfestival och det finns ingen som kan tävla mot honom när det kommer till att känna sig välkommen och uppskattad som artist och som människa! Om du läser detta Lars, TACK! Lars är dessutom en sjukt spännande person som varit lika många gånger på turne i austialien som gemene svenson varit I Danmark. Här är några fina bilder som Rockfoto tog när jag och Henke spelade på Uddevalla festivalen sist.



No comments: