tag:blogger.com,1999:blog-181243662024-03-13T07:21:52.056+01:00the tales of Eddie WheelerEddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.comBlogger160125tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-24820873951722329522013-12-26T17:57:00.001+01:002013-12-26T17:57:26.187+01:00En midsommarnattsdröm<div class="MsoNormal">
År 2000 tog jag studenten och var den enda i kompisgänget
som hade bil. Den sommaren blev min bil kompisgängets förlängda vardagsrum. Vi
åkte runt, parkerade någonstans, lyssnade på musik och drack bärs (jag drack
såklart inte när jag körde). </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En kväll när jag hade släppt av de flesta av
kamraterna hängde jag kvar i stan. Av en slump stötte jag på Håkan Hellström och
en polare till honom. Håkan hade just släppt ”Känn ingen sorg för mig Göteborg
skivan” och var stans snackis. Jag gav Håkan och hans vän en skjuts och vi satt
kvar en stund i bilen och lyssnade på Bowie när vi kom fram. Håkan hittade ett
par gamla trumstockar i backsätet och trummade med mot nackstödet. Jag försökte
skoja till det med att jag var en vän med en bil men jag minns inte om de
tyckte skämtet var så kul. Innan vi skiljdes åt fick jag frågan varför min bils
ena navkapseln var borta. Jag berättade att det hade hänt dagen innan när jag
gett två tjejer en skjuts till Sticky Fingers. Som ”tack” för skjutsen ”tit-flashade”
den ena tjejen helt utan förvarning och för en sekund tappade jag
uppmärksamheten på vägen och körde in i en trottoarkant. Jag minns att både Håkan och hans vän åtminstone
skrattade när jag berättade om den fadäsen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
I mitt jobb har jag träffat många kändisar men Håkan är en
av de varmaste och gedignaste personer jag någonsin träffat. Tacksamheten han
utstrålar inför att han har möjligheten att få hålla på med det han brinner för,
är något jag själv inspireras av. Jag kommer alltid förknippa sommaren 2000 med
studenten, bilen och Håkans första skiva. Varken nu som då förstår jag inte
riktigt den musikaliska storheten i plattan men varje gång jag hör den så kommer
alla varma minnen fram. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJWEUXbJFjp6ppuEjMj4uG0_JrSlK5nbpqFttnHefZzeMGXcRqYiQIAPCN_40JJ6n-VFeq4X2ACvHGFmCDOovc6PgnNGh7eiP7CrA4j7SH81K6hx51z7Iubqu0qiG2ffsU-71_/s1600/h%C3%A5kan2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJWEUXbJFjp6ppuEjMj4uG0_JrSlK5nbpqFttnHefZzeMGXcRqYiQIAPCN_40JJ6n-VFeq4X2ACvHGFmCDOovc6PgnNGh7eiP7CrA4j7SH81K6hx51z7Iubqu0qiG2ffsU-71_/s320/h%C3%A5kan2.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-51296724997783772142013-10-19T11:57:00.003+02:002013-10-19T11:58:12.212+02:00Åke my friend!<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag sitter på Mammas arm och med min högra hand håller jag
ett stadigt tag om hennes midja. Mamma går fort, ja hon nästan springer fram.
Jag vet att vi är sena, jag vet att alla väntar på oss men det är bara Mamma
som bryr sig. För mig kan dem gärna få vänta lite till. Jag skumpar vidare på
Mammas arm. Det känns nästan som att rida på en kamel. Egentligen gillar jag
inte att bli buren längre. Jag vet att jag har blivit för stor nu. Mina ben
liksom hänger och slänger och slår emot Mammas och jag märker att både Pappa
och Mamma har svårare att få ett bra grepp om mig. </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Ibland när vi är i stan ser
jag hur folk tittar lite undrande på oss, speciellt om min lillasyster är med.
Min lillasyster har börjat gå ganska bra nu och när vi är ute så får hon
vackert knata efter Mamma som bär mig. Jag ser att folk tycker det är konstigt
att Mamma bär det äldre barnet, vissa kommer till och med fram och frågar när
dem ser att min lillasyster ibland har svårt att hålla upp tempot. Dem tittar
frågande på mig. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”Blir han buren för att
han är ledsen?” Har han gråtit” Är han bara lat”? </i>Bara tanken stör mig.
Precis som om jag vill bli buren, ingen hellre än jag skulle vilja slippa
det.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>När någon frågar säger Mamma att
jag har ont i benen. Då brukar folk innan vi går säga <br />
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">- Krya på dig.</i> <br />
Jag tycker det låter fånigt. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Ibland när vi är i mataffärer brukar det komma fram gamla
tanter och prata, speciellt när vi är fast i kassan. Ibland händer det då att
Mamma berättar. Att jag inte alls har ont i benen utan att jag bara inte kan
gå. Att jag har brutit mig över hundra gånger och blivit opererad sönder och
samman fast att jag trots detta ändå aldrig klagar. Då brukar tanterna bli
chockade och bjuder mig på Aco-kola. Det är alltid Aco-kola, det slår aldrig
fel. Jag gillar inte kola speciellt inte Aco´s men jag är alltid lika artig och
tar vackert emot. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Mamma och jag är äntligen framme vid hissen. Vi är på hjälpmedelcentralen
men mig lurar dem inte. Jag känner hur det luktar sjukhus lång väg.
Desinficering och olyckliga barn är en lukt som aldrig går att få bort när den
väl har etsat sig fast i väggarna. Hissen stannar och Mamma går raskt fram och
in i rummet. Där inne står människor som på rad nästan utan som om dem stod i
givakt. Det hela är på gränsen till att se lite löjligt ut. Jag känner igen några
ansikten men som vanligt är dem flesta nya. Alla presenterar sig för Mamma i
tur och ordning. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”Berit Arbetsterapeut” ,
”Susanna Sjukgymnast” , ”Rolf Hjälpmedelsspecialist”, ”Roger
Hjälpmedelsutprovare” , ”Stina från rullstolstillverkaren”, ”Gun-Brit från
ergonomiexpert”, ”Lisa praktikant”.</i> Efter presentationen blir det tyst. Det
enda som hörs är Gun-Brit som sörplar på sitt kaffe. Dom står fortfarande
uppställda på ett led. För en sekund låtsas jag att jag är Kung och att detta
är mitt hov. Inga ergonomiexperter eller sjukgymnaster bara rådgivare, munskänkar
och såklart en alldeles egen lönnmördare. Jag smackar belåtet till med
läpparna. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Plötsligt bryter Berit tystnaden. <br />
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">- Ja vi är ju här för att prova ut en
rullstol åt Edward och efter mycket funderande har vi hittat en modell vi tror
ska passa hans besvär.<o:p></o:p></i></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Berit pratar om mig
men tittar på Mamma och på sina kollegor. Leken känns inte lika rolig längre. En
Lönnmördare hade aldrig vågat tala med Kungens mamma om Kungen var i samma rum.
Men jag hinner inte tänka längre innan en rullstol rullas in i rummet och jag
får provsitta den. Det är den första rullstolen som jag provar men trots det
passar den perfekt, ja den är nästan som formgjuten för mig. Jag döper honom
genast till Åke eftersom jag ska åka runt i honom. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Efter rullstolsutprovningen ska vi prova ut en sittdyna. Det
tar nästan tre timmar. Jag är helt slut när vi äntligen kommer hem men trots
att jag är trött åker jag runt, runt i huset som ett jehu . Sakta men säkert
börjar Åka och jag bli som ett tillsammans. Mamma och pappa tittar glatt på mig
och Åke, min lillasyster skrattar när vi kommer farande. Den enda som inte
gillar Åke är katten Selma som gömmer sig under soffan. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Dagen efter får Åke följa med mig till förskolan. Fröken
förklarar för alla barnen att jag kommer att använda Åke från och med nu. Hon
förklarar att ingen får knuffa eller puffa Åke utan att först fråga mig. Ingen
av barnen lyssnar alla bara tittar storögt på Åke. Under lektimman ute på
gården sen vill alla barn ta sig en provtur. I utbyte mot suddgummin, Ninja turtles-bilder
eller spelkulor får alla köpa sig en kort tur. När lektimmen är över stoppar
jag ner alla mina nyvunna ägodelar i min svarta tygpåse som jag sedan hänger över
Åkes ena handtag. Jag böjer mig fram och rycker bort ett höstlöv som fastnat i
det ena framhjulet. Vår fröken Gunilla kommer ut och tillsammans tar vi oss
tillbaka in i huset. Vår andra fröken Gunni börjar läsa en berättelse för oss
men jag har svårt att följa med i handlingen. Jag kan inte låta bli att titta
ned i min tygpåse. För en kort sekund känner jag mig rikast i världen. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"> </span></o:p></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-24306247910292693082013-09-13T16:56:00.003+02:002013-09-13T17:00:03.922+02:00Inte för kärleks skull
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Klockan ovanför baren visar halv ett. Det är knökfullt inne
på kompaniet, så fullt att folk har svårt att ta sig fram. Skrålet, musiken och
klirret från glas är nästan så öronbedövande att hjärnan nästan slutar att registrera
ljuden. Som tur var kom jag hit ganska tidigt och lyckades snappa åt mig ett av
de åtråvärda borden alldeles vid fönstren. Att ha ett bord är lite av nyckeln
till en bra kväll på Kompaniet. Att inte få tag i något bord är som att bli förvandlad
till en vandrande zombie, alternativt att bara sitta eller hänga i något hörn
som en panelhöna eller något stackars mobboffer. Nä, ett bord är vägen till en
lyckad kväll och det känns redan som om kvällen kan bli riktigt lyckad. Jag
känner hur ryggen klibbar lite lätt av svett men jag vägrar att ta av mig
skinnjackan. Inte ikväll, inte nu när allt är så bra. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag har sett henne några gånger innan. Kanske till och med
pratat med henne någon sen kväll på Sticky kanske? Men ikväll var det faktiskt
hon som ville prata med mig. Jag trycker ner citronskivan ner i halsen på min
Coronaflaska medan hon berättar för mig om hennes uppväxt på Västgötaslätten.
Om hur alla kände alla där men trots det hur ensam hon faktiskt kände sig. Hur
allt blev bättre när hon flyttade till Göteborg. Bättre men fortfarande bara
okej. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="margin: 0cm 0cm 0pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<em><span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Jag är en levande Kentlåt. <o:p></o:p></span></em></div>
<em>
</em><br />
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><em><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></em></span></span><span style="font-family: Calibri;"><em>Ska man vara en låt kan man väl lika gärna vara
en av Kent?, säger jag och vi skålar.</em> <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">En timma senare sitter vi på hennes balkong i Vasastan. Vi
dricker fortfarande Corona fast nu utan citronskivan. All den sura ölen gör att
det svider lite i min mage men det är knappt att jag tänker på det. Jag
berättar om min arkeologikurs och jag håller nästan en liten improviserad
föreläsning om gladiatorerna i det antika Rom. Jag vet att det är nördigt, ja
till och med idiotiskt men det känns så skönt att bara få prata. Hon är med,
lyssnar på allt jag säger. Tittar på hur jag pratar och med ens vet jag att jag
kommer få sova hos henne i natt. Det finns nämligen ingen snygg rocktjej under
21 i denna värld som orkar med utläggningar om antika romerska gubbar och
fältslagstekniker efter klockan två på natten om hon inte är intresserad utav
själva historieberättaren. <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Det</b> är
ett historiskt faktum. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraph" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<em><span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Gladiatorerna började ibland sina kamper med att
vända sig mot Kejsaren och säga: vi som ska dö hälsar dig. Sen Hell Caesar!<o:p></o:p></span></em></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Hon skrattar och det glittrar faktiskt i hennes ögon. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraph" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;"><em>Är det verkligen sant. <br />
- Det är ingen som riktigt vet. Det är det som är det fina med arkeologi. Man
får tro det man vill. Ingen har riktigt rätt.<br />
- Eller fel heller?<br />
- Exakt.</em> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag vaknar av att jag känner hennes hand mot min kind. Det
är redan långt in på dagen och solen lyser in i hela hennes lägenhet. Hon står
bredvid sängen och håller frågande fram en skål flingor till mig. Endast iklädd
en alldeles för stor urtvättad Mc5-tshirt. En syn för gudar. <br />
Hon sätter sig bredvid mig och först nu ser jag att jag har sovit tillsammans med
Lux Interior och gänget i the Cramps. The cramps sängkläder. Hur coolt är inte
det?<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="margin: 0cm 0cm 0pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Jag är ledsen men jag måste tyvärr kasta ut dig
nu. Mina föräldrar kommer om en liten stund, de ringde nyss och de kommer
alldeles snart. Det var meningen att de skulle kommit och hälsa på först
ikväll. Jag är jätteledsen. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Det är superlungt, jag måste ändå dra, ljuger
jag samtidigt som jag plockar upp min t-shirt från golvet. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Hon bär min stol ner för trapporna. Jag hasar långsamt
efter. För varje trappsteg börjar min mage bubbla allt mer oroligt och tillslut
känns det riktigt illa. Vid våning två oroväckande och vid våning ett vet jag
att jag snart måste spy. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Utanför porten ger hon mig den varmaste och mest
kärleksfulla kram jag känt på mycket länge. Men eftersom magsaften redan börjat
bubbla uppför halsen avbryter jag kramen hastigt. Hon börjar backa tillbaka mot
porten. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraph" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<em><span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Vi hörs då, säger hon. <o:p></o:p></span></em></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">För att inte spy svarar jag inte utan visar bara tummen upp.
<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraph" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<em><span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Oj där är de, ser den röda bilen, säger hon
plötsligt och smäller igen porten och hon är borta.<o:p></o:p></span></em></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det tar tio sekunder
sen spyr jag på ett elskåp. Jag känner hur tårarna smetar ut min kajal och
håret är i en total oordning. Jag kramar fortfarande elskåpet när jag <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>i ögonvrån ser hur ett medelålders par kliver
ut ur en röd bil. Dom går fram till porten där jag fortfarande sitter och
kramar elskåpet. Mamman tittar förfärat på mig och på min nya kompis spyan.
Rock n roll looken. Allt det där hon fruktade när hennes egen dotter började
köpa Guns n roses-plattor personifierat. Jag vinkar lite lätt till henne och
säger.<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraph" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<em><span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;">Hell Caesar! <o:p></o:p></span></em></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Pappan lägger armen om sin fru som för att skydda henne och
de går in genom porten. Jag kan inte låta bli att skratta lite för mig själv.
Tänk om de bara hade vetat att jag just sovit med deras älskade dotter. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Arial; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Jag tar en taxi hem. Taxichauffören
försöker övertala mig att jag bara måste åka till Libanon någon gång i mitt liv
och prova <span class="st"><span style="color: #222222;">Kebbe trabolsie. Det är
väldens godaste maträtt försäkrar han. Jag tittar ut genom taxinfönster. För
tillfället är jag inte så sugen på mat. </span></span><o:p></o:p></span></span></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-41959900383385072092013-08-30T18:06:00.001+02:002013-08-30T18:10:38.466+02:00Dig up her bones<br />
<div class="MsoListParagraph" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;"><em>Gött att det är så svalt och skönt idag</em>, säger
Mattias med en överdrivet ironisk röst. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Vi tittar på varandra och börjar genast skratta. Jag tar en
djup klunk ur min vattenflaska och känner på tyngden att jag redan druckit mer
än hälften. Klockan är inte ens tio på morgonen, jag måste skaffa mer vatten.
Jag öppnar dörren till vår lilla blå hyrbil och tar en titt på
instrumentbrädan. Trots att bilen står i skuggan visar termometern 36 grader.
Det kommer bli galet varmt idag med. Jag måste verkligen skaffa mer vatten. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoListParagraph" style="margin: 0cm 0cm 10pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-family: Calibri;">-</span><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="font-family: Calibri;"><em>Det är skönt att slippa svettas för en gångs
skull. Hoppas det blir lite varmare under dagen. Kanske runt middagstid? Så att
man kan sitta ute och äta som omväxling kanske?<o:p></o:p></em></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Det är så fånigt men jag kan inte låta bli att skratta. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Mattias sitter på andra sidan bilen. Genom bilglaset ser jag
hur han lutar sig tillbaka mot muren och tänder en ny Galouise. Jag och Mattias
befinner oss i Grekland. I Peloponnesos närmare bestämt, vi sitter uppe på den
höga kulle där Mykene en gång låg. Jag är här med min klass från Göteborgs
universitet. Vi läser Antikens kultur och samhällsliv och detta är vår praktik
och trots värmen så trivs jag som fisken i vattnet. De annars lite stela
professorerna och intendenterna har helt oväntat bara blommat upp så fort vi
lämnade Göteborgsuniversitets kalla grå byggnader. Det är faktiskt som en liten
Indiana Jones har flugit i oss alla, eller så beror det bara på ouzon vi
dricker på kvällarna. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Det var många föreståndare på universitetet som först blev
lite obekväma när de hörde att jag ville följa med på utgrävningspraktiken. Det
talades till och med om en alternativ lösning, en praktik hemma i Göteborg
endast för mig. Men som vanligt ville jag inte gå miste om ett äventyr och lite
extra skön värme. Men efter mitt möte med rektorn lyckades jag övertyga alla
skeptiker. <br />
- Skicka bara hem mig om det inte funkar liksom. </span><br />
<span style="font-family: Calibri;"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqQXnutPSn9PSIbh1Pw9fYcElSxxKApCJA0-dwwTpRsh-1u1RnkTS0kdiGar8MGf-m1o6tNMBT-qeeltcGA09bW2tmeHd1ljUJ7xL8OX0TjTAkVOltwpT29N1tVe9vxtpByuiA/s1600/mykene.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqQXnutPSn9PSIbh1Pw9fYcElSxxKApCJA0-dwwTpRsh-1u1RnkTS0kdiGar8MGf-m1o6tNMBT-qeeltcGA09bW2tmeHd1ljUJ7xL8OX0TjTAkVOltwpT29N1tVe9vxtpByuiA/s320/mykene.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: Calibri;"><o:p></o:p></span> </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Men trots alla dammiga trappor, stegar och löjligt trånga
gångar är det otroligt vad ett par handskar, lite vilja och ett par starka
kompisar kan åstadkomma och sen med lite ouzo innanför västen, ja då flyger man
fram. Och i ärlighetens namn vilken arkeolog har inte någon gång krypet omkring
i dammet när allt kommer omkring?<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag och Mattias tar oss en liten rackare bakom bilen. Den
salta starka anissmaken passar alldeles utmärkt i värmen. Från toppen av den
mäktiga kullen kan vi se ner i dem närliggande dalarna. En helikopter flyger
över en olivodling och släpper ut vatten. Det är i mitten av augusti och vi har
såklart hamnat i en av Greklands värsta värmeböljor på flera år. Under tio
dagars tid har temperaturen inte ens på natten fallit under 30 grader. Till och
med lokalbefolkningen verkar gå på knäna på grund av värmen. Men det är inte
bara värmen som sätter sina spår i oss alla. Det gör även det hektiska schemat.
Förutom studier har vi redan hunnit med besök på museum, lämningar och
framförallt utgrävningsplatser. Vi har dessutom hunnit med flertalet riktigt
sena fester på hotellbalkongen och som om inte detta var nog har jag redan
hunnit med konststycket att bli stucken av någon konstig giftig blåsfisk när
jag och en klasskamrat svalkade oss i havet för ett par dagar sedan. Både magen
och benet svullnade upp kraftigt men med lite svalkande salva och kylsprej har
jag fått infektionen under kontroll. Efter sjukhusbesöket med blåsfisken satte
jag mig återigen i klistret genom att av misstag dricka en hel petflaska med
gammalt rostigt grekiskt kranvatten. Men som tur var släppte magknipet från
helvetet efter att jag fick dricka lite örtte som vår tyska värdinna Monica
skaffat fram efter en ambulansliknande midnattstur på cykel uppe i bergen till
vad hon kallade ”the Mountain people”. Men trots sjukhusbesök och infernalisk
värme mår jag nu bra och Mattias har äntligen slutat skoja om hur jag alltid på
ett eller annat sätt slutar på ett sjukhus vart i världen jag än reser.</span><br />
<span style="font-family: Calibri;"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzrkwIeRHF2iYXU8bEdDaVZxgjp0Uz59kxaI91HnVb2DrNHNmDsZprH9Kt68p6mD33_Sp-IlcmF7hEXxjhKPvZVy7cvDYQLE8qSyvCNNyPACeA_NBo2cadIL65NAxeGQhtNl3O/s1600/svenskhus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzrkwIeRHF2iYXU8bEdDaVZxgjp0Uz59kxaI91HnVb2DrNHNmDsZprH9Kt68p6mD33_Sp-IlcmF7hEXxjhKPvZVy7cvDYQLE8qSyvCNNyPACeA_NBo2cadIL65NAxeGQhtNl3O/s320/svenskhus.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<span style="font-family: Calibri;"><o:p></o:p></span> </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag sätter mig bredvid Mattias med ryggen mot den svala
muren. Det svider lite i ögonen av intorkat svett. Jag försöker ta av mig min
fula Los Angeles raiders keps men plasten har liksom klibbat ihop med mitt
svettiga hår så jag låter kepsen sitta kvar. Mattias pekar plötsligt framåt och
jag ser hur resten av klassen kommer tillbaka, uppenbart trötta efter deras
lilla rundvandring. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Magdalena kommer fram till oss med blicken fäst på sin
digitalkamera. <br />
- <em>Fick du några bra bilder på gravarna?,</em> frågar jag.<br />
- <em>Nä, det var så nergånget, såg ut som det mesta vi redan sett. Men jag tog en
bra bild på en söt liten ödla jag såg</em>. Magdalena skiner upp med hela ansiktet
och visar oss stolt sin ödlebild. Vi sätter oss snabbt i bilarna och reser
vidare. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Våra hyrbilar skumpar vidare på dammiga småvägar. Jag
påminner mig själv om att det första jag ska göra när jag kommer tillbaka till
stan är att köpa nytt vatten. I en ravin måste vår karavan stanna för att lämna
företräde åt en gigantisk skock får. Ravinens klippor omringar oss och olivträd
växer på båda sidor. Framför oss skymtar vi havet. Det är vackert som i en
dröm.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"></span> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk40fBtiEjnKDPrLLRHQO_Ek2DkkVwBIqP89cD4IucqAnMGRi0WNfF9u8nARdo7yqbW3KUC_PeiOEbrGT4C-xQhPj1cpiqcvmzBvjlYevD4Rirws-CUaDRl7oY3Cz20MBhSBHC/s1600/%C3%B6ken.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk40fBtiEjnKDPrLLRHQO_Ek2DkkVwBIqP89cD4IucqAnMGRi0WNfF9u8nARdo7yqbW3KUC_PeiOEbrGT4C-xQhPj1cpiqcvmzBvjlYevD4Rirws-CUaDRl7oY3Cz20MBhSBHC/s320/%C3%B6ken.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"> <o:p></o:p></span></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-32386993062646857932013-08-29T14:21:00.000+02:002013-08-29T14:21:38.892+02:00Festivaldags (igen)<span style="font-family: Calibri;"></span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">På lördag ska jag och Viktor spela på Festival Del Mar ute
på Asperö. Det ska såklart bli sjukt kul. Förra året var jag där i egenskap av konferencier
men i ärlighetens namn ska det bli lite roligare att vara där som musiker. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Förutom Wheeler spelar flera band som är sjukt bra så därför
tänkte jag passa på att tipsa om några av festivalens höjdpunkter. <o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: Calibri;">Magna Mater<o:p></o:p></span></b></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Ett av Göteborgs överlägset coolaste och bästa band.
Progg/tung gungig rock på svenska. Lite Graveyard blandat med Träd gräs och
senar. Löjligt bra band. <o:p></o:p></span></div>
<object height="315" width="560"><param name="movie" value="//www.youtube.com/v/kjxUIQBEROI?hl=sv_SE&version=3"></param>
<param name="allowFullScreen" value="true"></param>
<param name="allowscriptaccess" value="always"></param>
<embed src="//www.youtube.com/v/kjxUIQBEROI?hl=sv_SE&version=3" type="application/x-shockwave-flash" width="560" height="315" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"></span></o:p> </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: Calibri;">Slowgold<o:p></o:p></span></b></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Sjukt gött proggigt med en asgrym sångerska. <o:p></o:p></span></div>
<object height="315" width="560"><param name="movie" value="//www.youtube.com/v/pHhew-5Ek-c?version=3&hl=sv_SE"></param>
<param name="allowFullScreen" value="true"></param>
<param name="allowscriptaccess" value="always"></param>
<embed src="//www.youtube.com/v/pHhew-5Ek-c?version=3&hl=sv_SE" type="application/x-shockwave-flash" width="560" height="315" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"></span></o:p> </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: Calibri;">Bellaroush<o:p></o:p></span></b></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Kärleks-Reggae. Galet vackra <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>vokaliska inslag.<o:p></o:p></span></div>
<object height="315" width="420"><param name="movie" value="//www.youtube.com/v/jYh8U0WMw1Y?hl=sv_SE&version=3"></param>
<param name="allowFullScreen" value="true"></param>
<param name="allowscriptaccess" value="always"></param>
<embed src="//www.youtube.com/v/jYh8U0WMw1Y?hl=sv_SE&version=3" type="application/x-shockwave-flash" width="420" height="315" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"></span></o:p> </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Sen har vi ju Det stora monstret! Fred på Jorden! Sara
Ysamine och Lilla Maj plus massa andra grymma band som jag inte kommer ihåg
just nu!<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Missa inte detta! Hoppas vi ses nu på lördag. För mer info
kolla denna länken<br />
<a href="https://www.facebook.com/FestivalDelMarAspero">https://www.facebook.com/FestivalDelMarAspero<o:p></o:p></a></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"> </span></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"> </span></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<o:p><span style="font-family: Calibri;"> </span></o:p></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-37149236804509458322013-08-15T12:49:00.002+02:002013-08-15T13:04:43.879+02:00Tillbaka från de döda......<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Det var ett tag sedan jag skrev något i bloggen. Orsakerna
har varit många. Dom senaste månaderna har varit bland dom konstigaste och
jobbigaste jag någonsin upplevt. Men det känns som om allt sakta börjar fatt alla
på sin plats. <br /><br />Sommaren börjar försvinna och i morse tyckte jag det luktade höst
för första gången.<br /> Är det bara jag eller visst kan det lukta höst? <o:p></o:p></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag har under omständigheterna haft en ganska bra sommar.
Ska försöka sammanfatta lite iallafall.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjStcxLxKBQkNTOYjpDs0Sa_sZVMLgNEt0vb0xLdWyB899Zv7aohc3WogWa0amseVZSx_P7V1bTWUzpqVbliJEFAKSU_vjwBaPNxluCDjhqs86_AjElbrwt5ND2CitsJ0i1iLjm/s1600/%C3%B6rnsk%C3%B6ldscen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjStcxLxKBQkNTOYjpDs0Sa_sZVMLgNEt0vb0xLdWyB899Zv7aohc3WogWa0amseVZSx_P7V1bTWUzpqVbliJEFAKSU_vjwBaPNxluCDjhqs86_AjElbrwt5ND2CitsJ0i1iLjm/s320/%C3%B6rnsk%C3%B6ldscen.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrJBbtT4yWv6bfhl7WycocklvCsREES9KJG_UPYwK48ygwuVa4Sxn56-gjdvXda9PsQYcxs7smizlaDlFs1zonN_byx6z7oV2g5CZkUdDOnqY39Jr9KXrUPD2rQD1iZpREdGE3/s1600/t%C3%A5g.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrJBbtT4yWv6bfhl7WycocklvCsREES9KJG_UPYwK48ygwuVa4Sxn56-gjdvXda9PsQYcxs7smizlaDlFs1zonN_byx6z7oV2g5CZkUdDOnqY39Jr9KXrUPD2rQD1iZpREdGE3/s320/t%C3%A5g.JPG" width="320" /></a></div>
Viktor och jag åkte till Örnsköldsvik för att spela med Wheeler. Vi var lite oroliga inför den långa tågresan (som är 24 timmar tur & retur) men med lite av SJs svindyra vin och P3-dokumentär i kupén gick det som en vals. Örnsköldsvik är så vackert. Tack Picknickfestivalen för en supergrym festival!!!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR6U2G6Kv4AiATNuwKl_PJAfafU6RS5H-1aPgbWASsj76GuouBKeoaY_gR-YBMJwh74cnnp6oBnZD9YM7nODU3TyGC35G_bw-sNzNq3yMfUIUTIAXapH9zGtWvVhKx_IUVgj5s/s1600/scenen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR6U2G6Kv4AiATNuwKl_PJAfafU6RS5H-1aPgbWASsj76GuouBKeoaY_gR-YBMJwh74cnnp6oBnZD9YM7nODU3TyGC35G_bw-sNzNq3yMfUIUTIAXapH9zGtWvVhKx_IUVgj5s/s320/scenen.jpg" width="320" /></a></div>
Sen åkte vi till Lidköping och spelade på Dino-scenen. Skitkul spelning. Tack för att vi fick komma!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNlzcYcwYqgZbtM5GtYR2Ubn0zYZ4IFk7VgakpTAXfQoGGNGpUPwYztCr5hS-htiMKet6XsutaJBnrcj4MHJ2KPG6rCg066PYfrF-on2eWDSww15zaqGaLH0f2DaRBXxwWHhYH/s1600/skallen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNlzcYcwYqgZbtM5GtYR2Ubn0zYZ4IFk7VgakpTAXfQoGGNGpUPwYztCr5hS-htiMKet6XsutaJBnrcj4MHJ2KPG6rCg066PYfrF-on2eWDSww15zaqGaLH0f2DaRBXxwWHhYH/s320/skallen.JPG" width="320" /></a></div>
Jag köpte mig en Mexikansk döskalle till sovrummet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimHHIHeUimrSt_J5Jt03TB2xQc-LNwR47z7Axxx7SDbNZn9zVLr7VUBfPnLXWfGZUg9WsVINIe21siMoDsxymO-adaAOSrH5tVzs_P3oUnQlr2HlbqUhu8Mo5QZTDvGgx67i_q/s1600/g%C3%A4ddan2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimHHIHeUimrSt_J5Jt03TB2xQc-LNwR47z7Axxx7SDbNZn9zVLr7VUBfPnLXWfGZUg9WsVINIe21siMoDsxymO-adaAOSrH5tVzs_P3oUnQlr2HlbqUhu8Mo5QZTDvGgx67i_q/s320/g%C3%A4ddan2.jpg" width="320" /></a></div>
Slog nytt personbärsta på gädda i Östergötland. YEAH!!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirx9h7ZTBABXLnujzRAGPMVq4hPF3N-HlYUGaHoP4iGBXrTLWGZECbQ5dACbP5wWSnZKR5ISDgHl7vLalck00dYlgQcnLReYX6pVK4S8GCaijmpvew7zWcN1S3K7oh-xsnqrpe/s1600/musikvideo.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirx9h7ZTBABXLnujzRAGPMVq4hPF3N-HlYUGaHoP4iGBXrTLWGZECbQ5dACbP5wWSnZKR5ISDgHl7vLalck00dYlgQcnLReYX6pVK4S8GCaijmpvew7zWcN1S3K7oh-xsnqrpe/s320/musikvideo.JPG" width="320" /></a></div>
Var med på Hammarin och Ms Henriks musikvideoinspelning. Grymma låtar grabbar!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5hXCMMWgfDsLzw7SfOH56pglATMeZ_VYsnuYy1xl9gkWv9xDdo4of8D4YDZ3LHyBcGrXLr6L_2_9AVkw4B4iKLGOpHTt195GsvuMCNBg7xMiKhW3owOsLl_fsq2uvGLq9ZMNj/s1600/bina.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5hXCMMWgfDsLzw7SfOH56pglATMeZ_VYsnuYy1xl9gkWv9xDdo4of8D4YDZ3LHyBcGrXLr6L_2_9AVkw4B4iKLGOpHTt195GsvuMCNBg7xMiKhW3owOsLl_fsq2uvGLq9ZMNj/s320/bina.JPG" width="320" /></a></div>
Var med och avlivade familjens hund Bina. R.I.P Bina. (Vänta varför tog jag med detta? Det var ju inte roligt alls.)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_hRNxIY1KtzTja6wE9dwSmpuHcN9rPaUzo0X2dWKTRcGDp_Zu5hqtXuedByL5OUc5TBXhyphenhyphen_3fti_ScD-c6-9KxEext21S-AtG9spzFKWipYSCjKHgtnbRhJ03oWs6OJH6d3Ld/s1600/%25C3%25B6l.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_hRNxIY1KtzTja6wE9dwSmpuHcN9rPaUzo0X2dWKTRcGDp_Zu5hqtXuedByL5OUc5TBXhyphenhyphen_3fti_ScD-c6-9KxEext21S-AtG9spzFKWipYSCjKHgtnbRhJ03oWs6OJH6d3Ld/s320/%25C3%25B6l.JPG" width="240" /></a></div>
Druckit öl.<br />
<br />
Självklart har sommaren haft många många fler minnen men tyvärr tillåter inte Blogger mig att ladda upp fler bilder av någon konstig anledning. Jaja en annan gång kanske. Välkommen tillbaka bloggen! <br />
<br />
/ EddieEddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-56753107045468482612013-05-25T13:03:00.002+02:002013-05-25T13:03:58.711+02:00All you do is talk
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Oj, vilka veckor jag haft på sistonde.<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Mycket jobb och många föreläsningar vilket självklart är
fantastiskt kul. Förutom alla föreläsningar håller dessutom jag och min
flickvän på att renovera en lägenhet vi köpte förra månaden. Att renovera är en
ny erfarenhet för mig och jag slutar aldrig att förvånas över hur mycket
putsdamm som kan lagras i ett par jeans. Tyvärr hinner jag inte skriva lika
mycket i bloggen men jag hoppas ni har överseende med detta.<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">I går var jag och höll ett föredrag tillsammans med Bo
Harringer på Burgårdens gymnasium. Först visades Bo´s film ”Att se bortom
hindren” där jag medverkar. Efter filmen hade vi ett litet snack med publiken.
Det är alltid lika givande att få prata och diskutera med publiken och det är
häftigt att se med egna ögon hur saker jag tar för givet i livet kan betyda så
mycket för andra och vise versa. <o:p></o:p></span></div>
<br /><object width="560" height="315"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/NDzniijICYI?hl=sv_SE&version=3"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/NDzniijICYI?hl=sv_SE&version=3" type="application/x-shockwave-flash" width="560" height="315" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Vill ni se det stycke där jag medverkar i filmen finns
länken här:<br /><object width="420" height="315"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/2Ut1o-2RGJs?hl=sv_SE&version=3"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/2Ut1o-2RGJs?hl=sv_SE&version=3" type="application/x-shockwave-flash" width="420" height="315" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>
</span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Tack alla ni som var där!<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Idag håller jag ett nytt föredrag på Aspen Rotary Club i
Lerum inför ett läger i sommar som skall ge funktionshindrade barn och ungdomar
en chans att lära sig att segla trots sina fysiska svårigheter. Ett grymt
initiativ som jag såklart gärna vill vara med att stötta. (Även om jag själv
kanske inte är seglartypen)Det ska i alla fall bli mycket spännande! Är du
sugen att segla? Kolla in deras sida: http://www.lerumaspenrk.se/<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Vet du någon förening eller skola eller något annat passande
tillfälle för ett föredrag, tveka inte att höra av er så kanske jag kan komma
bort och snacka eller bara riva av ett par låtar!<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<a href="mailto:mr@eddiewheeler.com"><span style="color: blue; font-family: Calibri;">mr@eddiewheeler.com</span></a><o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Nästa vecka kommer jag posta ännu ett utdrag ifrån boken jag
håller på att skriva, till dess.<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Tack för att ni finns och stöttar. Tillsammans kan vi peppa
varandra!<o:p></o:p></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Kram / Eddie<o:p></o:p></span></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-89134265329866502292013-05-03T11:16:00.003+02:002013-05-03T12:44:12.933+02:00Sink or Swim<br />
<div class="MsoNormal">
Så fort lektionen är över rafsar jag ner allt på bänken ned
i min alldeles för stora lila skolväska. När jag hänger upp skolväskan bak på
rullstolen rasslar det retsamt tomt där inne, trots att jag faktiskt stoppat
ned tre böcker, ett pennset och min påse med nyvunna glaskulor. <br />
<br />
Det är vår och glaskule-rushen har börjat på skolgården. När jag träffar andra
barn i min ålder från andra skolor och pratar om spelkulehysterin på vår skola
brukar dom skratta. Spelkulor? Sånt man lekte med för hundra år sedan ju! Ska
ni inte skaffa slangbellor och äppelknyckarbyxor också? Men jag vet att hade
dom gått på Ugglumskolan denna våren hade dom ryckts med. Alla barnen är ute på
skolgården och hysterin är total. <br />
<i>– Satsa pyrra, tar emot små! <br />
- Nä, det gills inte, STRÄCKNING!!!!<br />
- Satsa tjugofyra, en prov!!!</i><br />
Precis som på fiskmarknaden ropas det ut säljande erbjudanden över hela
skolgården och till och med lärarna rycks med. Dom står alltid och tittar på
med en rykande kaffekopp i handen och skrattar och pratar med varandra. Pyramiden,
gropen, frispel. Spelsätten är många men jag spelar alltid på samma sätt. Jag
stället alltid upp en tolva eller en tjugofyra och låter barnen satsa. Jag
väljer alltid platsen vid den svarta hårda träskolbänken utanför treornas
hemklassrum för där är asfalten extra knagglig och oregelbunden. Där studsar
kulorna alltid till min fördel.<br />
<br />
Trots att det ekar och skramlar tomt i min skolväska känner jag att den väger
mer än vanligt. Alltså har jag gjort en riktigt bra dag. Den knaggliga asfalten
stod verkligen på min sida även idag. Jag ställde upp en tolva och drog in
minst tjugofem kulor innan någon prickade den. Dessutom var det bara en glas-spagge
alltså inte värd så mycket. Jag ler stolt och känner mig som en lyckad
affärsman när jag åker hissen ner till bottenvåningen där träslöjden, bamban
och entrén ligger bredvid varandra. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag öppnar hissdörren och ser med ens ut över foajén och
igenom den stora glasdörren som utgör entrén. På andra sidan står familjens
vita Volvo parkerad. Bredvid den står pappa och i handen håller han min
gymnastikväska. NEJ! Pappa har inte glömt! Jag vet med ens att vi ska åka till
Bräcke och simma, träna. Det absolut tråkigaste jag vet. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag är inte dum. Jag vet hur träningen är nyttig för mig.
Jag kan till och med känna det i min kropp efter varje träningspass. Hur
kroppen liksom sakta ledas upp, hur jag rör mig lättare, nästan svävar fram.
Hur mycket längre jag orkar sitta i stolen utan att behöva vila efter varje
träningspass och hur skönt och stilla man framförallt sover sen på kvällen. Men
träningen har en jobbig basksida. Träningen är en symbol. Simträningen är den
där lilla nageln i ögat jag aldrig blir av med, en påminnelse att hur väl jag
än anpassar mig och lever ett liv som alla andra i min klass kan jag aldrig
RIKTIGT bli som dom andra i min klass. Träningen är den där lilla bromsande glaskulan
som hindrar mig att glida över till den andra, den där avspända sidan. Den där
sidan där man inte behöver tänka, och kämpa för att klara sin vardag. Sidan där
man bara kan vara ett barn som inte behöver tänka på framtiden. Träningen är en
symbol för att aldrig kommer att slippa sjukhuset helt, trots att träningen på
Bräcke gör sitt bästa för att få mig att glömma. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Min arga blick möter pappas och hans ursäktande men bestämda
min gör mig ännu argare. Bilfärden ut till Hisingen är den tystaste vi någonsin
har gjort tillsammans. Inte ett ord sägs i bilen under hela resan. Pappa spelar
Queen på kassettradion. På full volym sjunger Freddie Mercury passande: <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<i><span lang="EN-US" style="background: white; color: #676767; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 10.5pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;"><br />If I could only reach
you</span></i><i><span lang="EN-US" style="color: #676767; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 10.5pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;"><br />
<span style="background: white;">If I could make you
smile</span><br />
<span style="background: white;">If I could only
reach you</span><br />
<span style="background: white;">That would really
be a breakthru</span><br />
<span style="background: white;">Oh yeah<o:p></o:p></span></span></i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Dom automatiska dörrarna öppnas när Pappa och jag går in i entrén
till Bräckes rehab. Pappa går bakom mig och ger min rullstol en liten varsam
knuff då och då, precis som om han inte litar på mig och tror att jag kommer
att smita så fort jag får chansen. Han är lurig farsan och han har rätt. Hade jag
kunnat hade jag stuckit snabbt som en liten iller. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den varma kvalmiga luften av klor slår emot oss väl inne i
byggnaden. Det liksom stramar när man andas. Det är något jobbigt i luften. Nej
det är inte bara luften det är fel på. Det är något jobbigt med hela byggnaden
när jag tänker efter. En byggnad, fylld med roliga saker, glada målningar på
väggarna, allt för att dölja det faktum att det faktiskt är ett sjukhus. Det
står ett slippernytt 8-bits Nintendo alldeles innanför entrén men trots att det
vimlar av barn har jag aldrig sett något spela på det. Det är nog lukten. Hur
mycket dom än gör väggarna glada luktar det fortfarande sjukhus. Latexhandskar
och alkogel, tvättmedel och disinfektion. Alla lukter är dom samma. Till och
med det där förbannade lejonet på badlakanen. Västra Götalands landsting.
Bräcke lurar inte mig trots att det är lika förrädiskt som en köttätande växt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När Pappa och jag sedan sitter i bilen på väg hem är
stämningen inte lika tryckt. Pappa frågar om vi ska stanna och unna oss en
glass och trots att jag inte gillar glass svarar jag ja, bara för att visa
Pappa att jag grävt ner stridsyxan. Jag gnuggar huden med min ena tumme för att
se om den fortfarande luktar klor. Ja, det gör den. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 7pt;"> -</span><!--[endif]--><i>Tänk dig
hon Cilla,</i> säger plötsligt Pappa och syftar på en av sjukgymnasterna på
Bräcke.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<i>Hon
är i den där poolen säkert fem-sex timmar om dagen. Hur orkar hon med värmen?
Att hon inte blir knäpp av all den där hjärntvättande barnmusiken?<br />
</i></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br />
Jag ryser till vid bara tanken att behöva jobba på Bräcke men svarar sen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="font-size: 7pt;"></span><!--[endif]--><i>- Det kanske
är därför som hon är så skrynklig i ansiktet?</i><span style="font-size: 7pt;"> <br /> - </span><i>Förmodligen</i>,
nickar Pappa samtidigt som han svänger in på Triumfglass parkering.</div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<o:p></o:p></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-85720539209982175902013-04-26T11:23:00.000+02:002013-04-26T11:23:02.940+02:00Play with me<br />
<div class="MsoNormal">
Jag sitter på Farmor och Farfars trapp och leker med några
legogubbar som jag haft med mig i fickan ända ifrån Göteborg. Dom hårda
legogubbarna har skavt genom mina hängsle-jeans och både jag och gubbarna är nu
glada att få vara ute i den friska klara luften. Jag tittar ut över Farmor och
Farfars gård. Den perfekt välkrattade grusgången som nu har blivit förstörd av
vår bils bromsspår. Den stora gräsmattan framför huset som gått från att vara
underbart grön till att nästan anta en orange-gul färg. Det är den extrema
sommaren som har gjort sitt. Det känns redan i luften att även denna sommardag
kommer att bli extremt varm, trots att jag inte vet något om väder och vind
känner jag det på mig. Värmen är det enda som dom vuxna pratat om dom senaste
veckorna och i tidningarna står det om värmerekord efter värmerekord. Men trots
att alla vuxna klagar bryr jag mig inte, om sanningen ska fram gillar jag den
höga temperaturen. Jag har alltid älskat värme. Värmen gör mina muskler
smidigare, gör det lättare för mig att röra mig. Värmen får min fantasi att gå
i taket också. Det är helt enkelt mycket enklare att leka att man är en ensam
solitär cowboy i Death Valley eller kanske en blodtörstig pirat i Karibien om
det är trettio grader plus ute än minus tolv. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag tittar till höger om mig och ser den röda ladan/garaget
med dom vita knutarna där Farfar har parkerat sin bil. Farfar har tejpat fast
något på insidan av rutorna precis som folk gör nere i Italien och jag undrar
för en sekund varför. Framför ladan ser jag brunnen med den tunga pumpen som är
rolig att leka med. Bredvid brunnen ligger den röda plastbaljan där både jag
och min lillasyster badar i nu under sommaren. Jag minns plastbaljan som en
gudomlig räddning från en tidigare sommar då jag av misstag hade krupit runt
och satt mig i en pissmyrestack bakom ladan. När hela kroppen brann av
pissmyrornas piss var det iskalla vattnet i den röda baljan helt underbart. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Plötsligt hör jag hur dörren bakom mig öppnas. Jag behöver
inte vända mig om för att höra vilka som kommer ut genom dörren. Jag hör och
placerar snabbt in Farmors lite släpandes, sega gång och mammas varma intensiva
röst. Mamma pratar om huset hemma och om de renoveringar hon och Pappa gjort
under våren. Mamma försöker övertala Farmor att komma och hälsa på men Farmor
svarar inget utan sörplar bara lite lätt på det förmodligen varma kaffet.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]--><i>Edward!</i>
Farmor ropar och jag vänder mig om och avbryter min lek trots att legogubbarna
befinner sig mitt i en mödosam klättring upp för trappstegen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<i><br />-Edward,
du ska ju snart börja skolan. Är det spännande?</i> Farmors finlandssvenska accent klingar i
öronen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> <br /> - </span><!--[endif]--><i>Ja,
ganska.</i> Svarar jag och försöker låta så artig som möjligt på rösten. Jag
hör hur legogubbarna ropar till mig, dom undrar hur jag kunde överge dom under
deras livsfarliga färd. Om jag bara ger Farmor lite standardsvar som vuxna
gillar att höra får jag nog snart återvända till leken. Farmor torkar bort lite svett från pannan och
fortsätter.<i><o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> <br />- </span><!--[endif]--><i>Och vad
ska du bli när du blir stor då?</i> Jag
funderar lite innan jag svarar.<i><o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> <br />- </span><!--[endif]--><i>Jag ska
bli forskare och forska på hajar, eller kanske polis! </i>Jag känner mig nöjd med mitt svar.<i> <o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Farmor tittar ned i koppen och rör runt
lite med skeden, när hon tittar upp har hon något nästan lite sorgligt i
blicken. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> <br />- </span><!--[endif]--><i>Ja, polis
kan ju bli lite svårt för dig kanske. Du är ju ganska kort i rocken. <o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 18.0pt;">
Plötsligt hör jag hur mamma nästan
fnissar till men fnisset blir snabbt till ett litet skratt. Jag hör hur mamma
säger.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> <br />- </span><!--[endif]--><i>Vill
Edward bli Polis kommer han garanterat bli Polis. Det finns massa olika jobb
inom Polisen alla är inte ute och fångar bovar. Det behövs folk som tänker och
använder hjärnan också. <o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 18.0pt;">
Innan Farmor hinner svara ser jag
hur Mamma tittar på Farmor och liksom förtydligar.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]--><i>-Ärligt
talat, vill han bli Polis kommer han bli Polis</i>. Jag hör hur bestämd mamma
låter på rösten. <br /><br />Plötsligt förstår jag att detta är inget hon säger för att förhindra
att min dröm från att spricka, jag hör hur mycket hon tror, nej VET. Vill
hennes son bli Polis så kommer han ta mig tusan bli polis oavsett hur korta
rockar han ska bära! Basta!<br /><br /><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Farmor som hade tänkt att svara något blir istället tyst och
tar istället en ny sörplande klunk på kaffet. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag vänder mig om och fortsätter klättringen tillsammans med
mina lego-gubbar men jag är inte lika inne i leken denna gången. Mina tankar
stör leken. Varför blir det ofta så konstigt när vi hälsar på Farmor och
Farfar? Det finns något motsägelsefullt jag inte kan förstå. Dom som blir så
otroligt glada varje gång vi kommer. Dom som alltid står ute på trappen långt
innan dom ser vår bil bara för att vinka till oss när vi rullar in på gruset.
Hur kommer det sig att dom aldrig vill hälsa på oss i Göteborg? Varje gång jag
frågar Farmor om hon vill hälsa på nyper hon sig alltid för näsan och säger att
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> -</span><!--[endif]--><i>Till
Göteborg kan man ju inte åka. Då måste man ju gå runt med gasmask för alla
avgaser.<o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal">
<br />Hur mycket jag än försäkrar och intygar för Farmor att jag
aldrig har gasmask på mig trots att är i staden varje dag tar hon aldrig bort
fingrarna från näsan. Nästan som om hon inte ville träffa oss. Ändå skvallrar
kassettbanden om det motsatta. Kassettbanden som jag och mamma spelat in
tillsammans. Varje gång jag lärt mig en ny sång i pianoläroboken så spelar jag
och mamma in dessa på kassett och när bandet blir fullt skickar vi det alltid
till Farmor och Farfar. Jag har själv sett hur kassettbanden noggrant står uppradade
i datumordning bredvid bandspelaren i finrummet. Dom är uppenbart stolta över
banden, jag kan inte få det att gå ihop i huvudet. Vi träffar ju bara varandra
en gång per år. Är det tillräckligt eller för sällan. Jag vet inte ens själv.<br /><br /><i><o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal">
Jag hör fötter traska i grusgången och med ens rycks jag ut
ur mina tankar. Jag ser hur Pappa och Farfar kommer gåendes runt husknuten. I
händerna håller dom fiskespön och en fiskeväska. Farfar ställer ned spöna mot
väggen och spänner hängslena med tummarna sådär lantligt och gemytligt som han
alltid gör. Det märks att han myser nu när vi är här. Vi ska snart äta och sen
blir det fiske för hela slanten. Vad jag inte vet än är att jag snart ska få
mitt livs första gädda, tagen på en liten röd spinnare. Hur vi ska ta hem den
lilla gäddsnipan och lägga den på brunnen för att locka fram rävarna som finns
i trakten. Hur spänt jag tillsammans med pappa ska stå, så fort solen gått ned,
och titta ut genom storarumsfönstret i jakt på en skymt av räven. Tyvärr kommer
jag att somna innan någon räv vågar sig fram och pappa kommer att bära upp mig
till gästrummet för att bädda ner mig. Men till min stora förtjusning kommer
gäddan vara spårlöst borta från brunnen nästa morgon. <o:p></o:p></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-92170842025685668462013-04-11T17:22:00.001+02:002013-04-11T17:26:36.244+02:00Blod svett och tårar<br />
<div class="MsoNormal">
Jag tittar fram under lövverket från den stora
rododendronbusken. I min hand håller jag
min nya gula leksaksgrävmaskin som jag fått av mormors väninna tant Rut som en
slags belöning för att jag nyss har opererats. Ibland händer det att jag får
just belöningar för min tid på sjukhuset och jag vet aldrig riktigt hur jag ska
ställa mig inför dessa. Visst tycker jag det är det kul att få leksaker men på
något konstigt sätt kan jag aldrig riktigt njuta fullt ut av mina ”sympatileksaker”.
Det är som om dom är märkta med någon slags osynlig penna som helt enkelt
suddat ut det roliga med dom. Ju mer jag försöker leka med dom desto tydligare
blir det. Annat är det med mamma och
pappas leksaker. Dom är alltid lika roliga.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag håller i alla
fall hårt i Ruts grävmaskin när jag kör den fram och tillbaka om och om igen
tills jag slitit ned gräset så mycket att en liten väg bildas. I alla fall två
hjulspår. Jag kryper in under Rododendron igen, tittar upp på dom fyra stora
grenarna som i stort sett bär hela lövverket. Dom kraftiga grenarna har växt på
ett sätt som gör det möjligt att sitta, ja till och med stå upp här inne. Som
mitt egna lilla hemliga rum, fast utomhus. Genom dom gröna kanotliknande bladen
strålar lagom mycket sol in och till och med när sommaren är som varmast är det
alltid lagom temperatur i mitt hemliga rum av blad. På senhösten brukar löven
krulla sig och falla ned längst med stammen och ibland stoppar jag dessa
krullade löv i munnen och låtsas att det är en cigarr. Men det är långt kvar
till löven ska rulla sig denna tidiga sommar. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag håller fortfarande hårt i min grävmaskin medan jag
kryper fram över den gröna gräsmattan. Jag kör bilen med handen framför mig och
snart är vi framme vid andra sidan av trädgården. Min blick är helt fokuserad
på leksaken så jag ser inte ens vart jag kryper. Men jag behöver inte se jag
behöver bara följa ljudet. Klonk, klonk. När jag kommer runt huskrönet tittar
jag upp. Där, alldeles där trädgården slutar och möter trottoaren och asfalten,
där står pappa. I bar överkropp håller han med båda händerna upp ett järnspett
som han sedan låter falla. Då och då när spettet sjunkit ned extra djupt mellan
gräset och trottoaren ställer han sig på spettet och häver fram stenar. Han
höjer spettet igen, ja han ställer sig till och med på tå för att få några
extra centimeters kraft. Pappas pose med spettet i luften påminner mig om
indianerna jag såg i ”Ett med naturen” som fiskade med spjut i floden. Det är
något tidslöst över hans pose. Jag rycks tillbaka ut ur mina tankar av det höga
ljudet när spettet träffar ännu en sten. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mamma och Pappa har slitit som djur denna vår och sommar.
Trädgården har röjts ordentligt, träd har fällts och en ny häck har planterats.
Bygget av en helt ny husdel har redan påbörjats och på husets östra sida är gräset
redan upprivet och stora högar av sand ligger spridda. På dessa högar ligger
presenningar och stålstänger. Detta området av trädgården är förbjudet område
att leka på trots att jag faktiskt har en grävskopa. För vad passar egentligen bättre
än en grävskopa i en stor grushög? Men jag har sett hur spikar och bultar
sticker fram genom sanden så jag håller mig till den gräsbeklädda delen av
trädgården. Jag ryser varje gång jag ser stålspikarna. Jag spenderar redan så
mycket tid på sjukhus att det sista jag verkligen vill är att göra en extra
vända. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Plötsligt hör jag hur pappa tappar spettet på asfalten, nej
han har till och med slängt det och gått ut några steg på gatan. Med sin
högerhand skymmer han solen en aning, det är precis som om han inte kan tro det
han ser längre ned på gatan. Plötsligt skakar han på huvudet och går sen iväg
några steg ut på gatan så att jag inte längre kan se honom. Innan jag ser vem
han pratar med hör jag på hans röst att han är oroad. Pappa kommer tillbaka in
på tomten och bredvid honom kommer gammelmorfar. Han är som vanligt galant och
stiligt klädd. Han har på sig kraftiga skor och svarta fina arbetsbyxors, så
svarta och rakt strukna att dom nästan kunde tas för ett par finbyxor. På
överkroppen har han som vanligt sin fina vita skjorta men först nu ser jag att
skjortan är helt blodig. Dom översta knapparna är slarvigt uppknäppta och det
droppar blod från hans ansikte. Gammelmorfar låter lite irriterad på rösten.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<i><br /></i></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><i>-<span style="font-size: 7pt;"> </span>Äh, Kalle det är ingen fara. Låt mig bara vaska
av mig lite så kommer jag och hjälper dig. Detta är väl ingen fara. Jag råka
bara ramla från bussen. Sånt som händer.</i><o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Gammelmorfar, en av dom där gubbarna ifrån den gamla skolan.
Från den där generationen som verkligen slet sig till allt. Den där sista generation
som aldrig ville vara till besvär. Trots att han är 80 år skulle han aldrig
banga ett tillfälle att hjälpa oss med lite hårt fysiskt arbete och trots att
hans ben och rygg är sedan åratal av slit är synbart svaga är hans expertis och
lugnande sätt verkligen en hjälpande hand. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När jag ser gammelmorfars nerblodade vita skjorta minns jag med
ens en incident i höstas då gammelmorfar hade klättrat högt upp i äppelträdet
för att ta ner dom mogna vackra röda höstäpplena. Då slutade det med ambulans
efter att han ramlat ned ifrån stegen. Även då, liggandes fastspänd på båren
med hela ryggen sönderslagen försökte han övertala ambulansmännen att spänna
loss honom så att han kunde gå hem. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag ser hur gammelmorfar står framför mig, tittar på mig
leendes med sitt blödande ansikte och skäms. Skäms för att han är till besvär,
skäms för att han är gammal men kanske mest för att vi oroar oss för honom. Han
om någon vet vad vår familj går igenom. Han är den ende som förstår varför två
föräldrar drar igång kvarterets största husrenovering trots att deras barn inte
gör något annat än åker till sjukhus. Han om någon förstår att projekten är det
enda som håller familjen vid liv i vissa stunder. Det är därför han trots sina
nedskavda knäskålar och värkande rygg tar spårvagnen ifrån Husargatan till
östra sjukhuset så fort det blir vackert väder. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Plötsligt hör jag hur fönstret öppnas och jag hör lugna
mammas lugna med bestämda stämma.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]--><i>Kalle, kör honom till sjukhuset med en gång, det
blöder för kraftigt. Dom får fixa det. </i><o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> <i> </i></span><i>Haha, detta är väl ingenting</i>, skrockar
gammelmorfar som nästan får en kallsup av allt blod som rinner bakvägen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men mammas ord är lag och Pappa och gammelmorfar åker efter
protester och mycket armviftande in till sjukhuset. Jag sitter ensam kvar i
sandlådan med min grävmaskin och kör upp ännu en väg. Det har kommit in sand i
grävmaskingens hjul och jag stör mig på hur mycket den gnisslar när jag kör
den. Ingen riktig grävmaskin skulle gnissla på det sättet. Jag lägger ifrån mig
grävmaskinen och tittar ut mot gatan. Plötsligt hör jag hur mamma kommer
trippandes ned för trappan bakom mig. Jag hör hur porslin och glas klingar emot
varandra, avslöjande, nästan som en kobjällra. Mamma ställer ned brickan med
saft och mackor bredvid mig. Hon sätter sig själv på sandlådans kant och tar
ett glas saft eftersom hon varken tål brödet eller påläggen men som hon vet att
jag älskar. Hönökaka med leverpastej och röd paprika. Med en liten dutt aromat
på paprikan. Den röda paprikan är dekorativt utskuren , nästan som ett litet
konstverk. Som en vacker röd tavla i en trädgård av kaos. Jag gillar sånt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTJMyfbpMpsL4XREB2bdYPPz1f1Lq-_xafTmwxPOJxQhPTQ5pPk_EyMig6Hr_0xTfkky-DAbO00zsunh_hQVyvGpfVbWchTUTdYdPpJLOr_f77OS2djmdBZHG-bgPnb2UxD4Al/s1600/339.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTJMyfbpMpsL4XREB2bdYPPz1f1Lq-_xafTmwxPOJxQhPTQ5pPk_EyMig6Hr_0xTfkky-DAbO00zsunh_hQVyvGpfVbWchTUTdYdPpJLOr_f77OS2djmdBZHG-bgPnb2UxD4Al/s320/339.jpg" width="320" /></a></div>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: x-small;">Gammelmorfar och gammelmormor</span></div>
</div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-14473205508196525272013-02-21T10:09:00.003+01:002013-02-21T10:09:35.440+01:00You give me fever<br />
<div class="MsoNormal">
Min lillasyster ligger på rygg på några filtar inne i TV-rummet.
Hon är bara ett halvår gammal och hon sprattlar med armarna och sparkar med
sina sockbeklädda små fötter. Trots att hon sparkar och rör sig ser man i
hennes glansiga ögon att något är fel. Jag sitter på knä på golvet alldeles
intill henne och försöker få i henne lite vätska med hjälp av nappflaskan. Från
min plats på golvet ser jag in i köket. Där vid diskbänken står mamma och
pratar i telefon. Jag hör på hennes röst att hon är mycket spänd och väldigt
orolig. Mamma trummar med fingrarna på diskbänken. <br />
<br />
Jag tittar tillbaka, ned på den lilla krabaten som ligger på filten. Samma gula
filt som jag sett tusentals gånger förut. Trots att jag är för ung för att
kunna läsa ordentligt vet jag redan att det står: <b>Tillhör Västra Götalands Landsting </b>på den. Det dumma lejonet med
svärdet ser bara fånigt ut bredvid texten. Han står där beskyddande och
försvarande. Men trots alla hundra gånger jag svept honom runt mig har han aldrig
skyddat eller bevarat mig eller någon annan i min familj. <i>Han är en jäkla loser</i>, tänker jag för mig själv. Inte beskyddade
han min lillasyster i natt när hon fick sitt första krampanfall. Eller gjorde
han det?<br />
<br />
Min lillasyster slutar plötsligt att dricka och på några korta sekunder ser jag
hur hon liksom försvinner bort in i sig själv. Dom matta ögonen blir ännu
mattare och det är som om hela livsgnistan för ett par sekunder försvinner.
Utan förvarning rullas plötsligt ögonen tillbaka och allt jag ser är hennes
perfekt snöljusa små ögonvitor. Hon börjar skaka kraftigt precis som om hon
fick elektriska stötar och det hörs som ett gurglande ljud ur hennes strupe. Som
en röst från den andra sidan sömnen.<br />
<br />
- ”<i>Mamma, mamma, nu krampar hon igen</i>”,
ropar jag och jag förvånas själv över hur lugn jag låter. Jag försöker låta
sådär lugn som alltid mamma och pappa alltid låtit när dom har hjälp mig efter
jag själv har skadat mig riktigt illa. Mamma släpper telefonen och på tre steg
är hon framme och nere på golvet hos mig och min syster. Mamma håller om min
lillasyster och förklarar för mig att doktorn har sagt att kramperna inte är så
farliga. Det ser bara väldigt obehagligt ut. Det är feberkramper som små barn
ibland har. Mamma lägger min syster på sidan och häller ut vatten från
nappflaskan på en filt och baddar sedan min systers lilla svettiga ansikte. Hon
pratar lugnande med min syster och trots att jag förstår att hon inte kan höra
är det precis som om mammas lugnande ord får min syster att ta kontroll över
sitt tillstånd. Kramperna avtar. Precis som förra gången, helt utan förvarning
rullas plötsligt ögonen tillbaka och efter ett par sekunder ser jag hur min
syster helt yrvaket tittar alldeles förskräckt runt i rummet. Hon ser helt
utpumpad ut och somnar nästan med det samma. Men innan hon somnar trycker mamma
i henne en sked febernedsättande. Jag känner hur jag suckar djupt och inser
plötsligt att jag hållit andan under min systers kamp mot febern. Jag slappnar
av i kroppen och med en gång är det jag som känner mig trött och frånvarande. <o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2aGdMeVoOXCXNXC8MgRvPxsHOH6R-J5pD33oqaCphjMsYkVqEAPe0RQtM4HzpnqJG6yNimzZJ6meuTr_kWW15TMD82q1Man5ApfKhC4WkjPu3SSo1gEMfLPd6ly0RIZ3H1V3q/s1600/66.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="215" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2aGdMeVoOXCXNXC8MgRvPxsHOH6R-J5pD33oqaCphjMsYkVqEAPe0RQtM4HzpnqJG6yNimzZJ6meuTr_kWW15TMD82q1Man5ApfKhC4WkjPu3SSo1gEMfLPd6ly0RIZ3H1V3q/s320/66.jpg" width="320" /></a><br /><span style="font-size: x-small;">Jag, Mamma och min syster.</span></div>
<div class="MsoNormal">
Det är precis som om mamma kan läsa mina tankar för jag
hinner inte tänka mer innan hon säger:<br />
<i>-”Edward, jag tycker du borde gå och
lägga dig och sova lite, du har ju varit uppe hela natten. Du måste ju vara
jättetrött”.<br /><br />
</i>Jag nickar frånvarande med ögonen ofukuserat stirrandes mot väggen. Jag
tänker tillbaka på natten. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag minns hur jag vaknade av mina föräldrars oroliga röster.
Jag ser hur Pappa springer omkring med min skakande lillasyster i famnen. Hans
förtvivlade ansikte får mig att nästan bli illamående. Det skrämmer mig något
oerhört. Så många gånger Pappa suttit bredvid mig alltid lugn och saklig trots
det varit helt hysteriskt eller kaos runt omkring mig med dropp och operationspersonal.
Som den gången när mitt ben hade hamnat snett och sköterskorna och läkarna fick
dra det tillbaka för hand. Som jag skrek av skräck när dom höll fast mig. Mina
skrik fick dom två unga läkarstuderande att börja gråta och gå ut ur salen. Men
Pappa höll min hand med sitt lugnande ansikte och det fick mig att slappna av
innan det small till i benet.<br /><br /><o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwWyVyJzES4KnP9ncoa92FZvEen-Zicldby95dwvyjHyFRiir45BVgg4Bw2rj2nBcv1eqTaJkxWkzV5MoIRgJK-RNLM6Wlu-DzpYbVjwoE_oCtPtGqgBkXuEi6exjE2UW7saQv/s1600/104.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="222" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwWyVyJzES4KnP9ncoa92FZvEen-Zicldby95dwvyjHyFRiir45BVgg4Bw2rj2nBcv1eqTaJkxWkzV5MoIRgJK-RNLM6Wlu-DzpYbVjwoE_oCtPtGqgBkXuEi6exjE2UW7saQv/s320/104.jpg" width="320" /></a><br /><span style="font-size: x-small;">Jag och min syster. </span></div>
<div class="MsoNormal">
Plötsligt inser jag att pappas förtvivlade ansikte kan bara
betyda en sak. Min syster håller på att dö. Hon dör! Insikten gör att jag blir
svart inombords. Jag biter så hårt jag kan i sängens torra träknopp och kramar
stolpen tills händerna gör ont. Jag ser hur Pappa har öppnat ett fönster och
håller ut min syster för att hon ska få luft och kylas ned. Men hon bara skakar
som förbytt. Plötsligt slutar hon skaka. Allt blir liksom tyst tills Pappa
skriker:<br /><br />
- <i>”Jag tror hon är död men jag åker till
sjukhuset i alla fall”.</i> <br />Pappa flyger endast klädd i kallingar ned för trappan
och sekunderna senare hör jag hur en bil startas för att med en rivstart flyga
iväg. Mamma sitter redan med sjukhuset i telefonen och jag hör hur hon
förklarar att en man med ett barn med kramper och andingsstopp är på väg upp. <br /><br /><o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVSksQHPl7F7mV1iQBFBRoCUTjpWB0wi8KgLPpg8eXDiCrSI-kwtJZQ2rejb1hakaj6CJvJeGx2pMNT3fxKBvCc_BNAYdZloPWnnB-r4nJGWeU4MOmC_gXP45LL_c_MO00cCQ9/s1600/440.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVSksQHPl7F7mV1iQBFBRoCUTjpWB0wi8KgLPpg8eXDiCrSI-kwtJZQ2rejb1hakaj6CJvJeGx2pMNT3fxKBvCc_BNAYdZloPWnnB-r4nJGWeU4MOmC_gXP45LL_c_MO00cCQ9/s320/440.jpg" width="320" /></a><br /><span style="font-size: x-small;">Jag och min syster på hennes student. </span></div>
<div class="MsoNormal">
Det var ingen större fara denna gången. Min syster hade fått
feberkramper som tydligen inte är så ovanligt för små barn att få. Pappa hade
blivit lugnad och informerad uppe på sjukhuset. När han efter några timmar senare
på morgonen kom hem med min syster i dom gula Västra Götalands filtarna
förklarade han allt lugnande och pedagogiskt för oss. Han berättar också att
flera av systrarna frågade honom varför han var på sjukhuset igen? Han hade ju
åkt hem dagen innan. Han hade då förklarat att han hade åkt hem med mig. Han
hade bara varit hemma och bytt unge helt enkelt. Sköterskorna hade inte
skrattat åt hans svarta skämt.<br /><br /><br /><o:p></o:p></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-56771935232052215972013-02-14T14:35:00.002+01:002013-02-14T14:57:38.674+01:00Feel good, hit of the summer<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhshviHOtiVgpIxL_fTZ5zsrEF771wEDIhjZAadAxNxUyD5_AURDVffJLYOgz4ceXPPQFrtOXEc2Ohp04mT29kgMuz4IV63nOcEnGnU9OqMK0JIj7maBm8p6SgDS0OpN8i0olEu/s1600/hultan1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="173" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhshviHOtiVgpIxL_fTZ5zsrEF771wEDIhjZAadAxNxUyD5_AURDVffJLYOgz4ceXPPQFrtOXEc2Ohp04mT29kgMuz4IV63nOcEnGnU9OqMK0JIj7maBm8p6SgDS0OpN8i0olEu/s320/hultan1.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: x-small;">Det förlovade landet. (Iallafall när man är 17 typ)</span></div>
<span style="font-size: x-small;"></span><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<span style="font-size: x-small;">
</span>
<br />
<div class="MsoNormal">
Festivalvakten visiterar mig grundligt. Letar bak i
rullstolens fack, känner på mina ben. Han har gröna plasthandskar på sig, som
om alla ungdomar här på festivalen var smittsamma och det sista han i denna
värld vill uppleva är att få deras korkade festival-syndrom. Hans sätt att
visitera får mig att tänka på sjukhusundersökningar. Samma monotona upprepande
rörelser helt utan inlevelse. Plötsligt stannar han upp och hela ansiktet skär
sig i en sur min som verkligen inte passar hans runda ansikte. <br />
<br />
<i>-” Vad har du här då?”,</i> med sitt
pekfinger trycker han ut och in i den
vätskefyllda påsen jag har tejpat fast på magen. Han fortsätter barskt. <i>”Du vet väl att det är förbjudet att smuggla
in alkohol på festivalområdet?”</i><br />
<i>–”Äh, alltså det är min stomipåse</i>”, säger
jag med en lagom spelad skam. <br />
<i>- ”Åh, alltså jag, öhh, stick in bara”.</i>
Med sina gröna plasthandskar visar han att jag är välkommen att rulla in på
festivalen. <i>Access granted. </i>Som
väntat.<i> </i><br />
<br />
<br />
Jag ställer mig på insidan av gaten och väntar. När jag ser mina kompisar komma
in utan problem går vi med raka steg till närmsta baja-maja för att dela på vår
insmugglade flytande guldgruva. Ett klassiskt gammalt rullstolssmuggelknep.
Knepet är lika enkelt som genialt. <br />
<br />
1. Sprätta upp en ny baginbox. <br />
2. Tejpa fast vinpåsen på magen, se till att påsens kanter verkligen sitter
fast. Använd helst svart tejp som inte syns igenom tröjan lika lätt.<br />
3. Ta på en tjocktröja. Helst svart.<br />
4. Se extra extremt handikappad ut när du går igenom ”festivaltullen”.<br />
5. Om du mot förmodan blir visiterad och påkommen, hänvisa kränkt till din
”stomipåse” på magen.<br />
6. Uppsök närmsta handikappsanpassade baja-maja. Finns det ingen anpassad på
området, ställ er bakom en vanlig.<br />
7. Party like its 1999 (again). <o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>(Kan även användas vid
passkontroller, stenabåtar, klubbar och konserter i stan mm. Förf. Anm.)<br />
<br />
</i>Min kompis Viktor, jag och några andra i vårt sällskap går ner mot stora
scenen. Det är redan flera tusen ungdomar samlade. Värmen och tusentals
hoppande fötter har på två dagar förstört och totalt torkat ut gräsmattan
framför den stora scenen. Vandringen på grusstigen har gjort mig lite andfådd
och när jag andas in blandas det torra dammet med dofterna ifrån
vildsvinskebabståndet.<br />
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgSYP0oXUanvBQvu1EdOpmn_ZPF_eI4KNzEq_z54WLXyz7AjMpDtKsqPOJ5VgaMt4vJ4b5Sy4PC5kVRDZdS2ddYEAFdu0gt6iShDTjJr6IIxuG4XGGl1pnEUuiFZ4CWdLvfl5e/s1600/hultan2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgSYP0oXUanvBQvu1EdOpmn_ZPF_eI4KNzEq_z54WLXyz7AjMpDtKsqPOJ5VgaMt4vJ4b5Sy4PC5kVRDZdS2ddYEAFdu0gt6iShDTjJr6IIxuG4XGGl1pnEUuiFZ4CWdLvfl5e/s1600/hultan2.jpg" /></a><span style="font-size: x-small;">Scenen, Hulingen, men vilket band är det?</span></div>
<br />
Vi ställer oss på den vänstra sidan. Alldeles så nära sjön Hulingen vi kan
komma. Uppe på scenen trängs festivalens ljudtekniker. Alla är män i
trettioårsåldern, alla har långt hår och jeansen hängandes så att dom visar
halva röven. För en sekund undrar jag om det är någon slags dresscode att ha
långt hår och gällivarehäng? En slags uniform man bara måste bära för att få
jobba här?<br />
<br />
<o:p></o:p><br />
<div class="MsoNormal">
Konserten börjar plötsligt, bandet är taggat med publiken är
ganska lam. Vinet har gjort oss modigare så vi plockar fram påsen och dricker
lite mer öppet. Solen skiner och svetten rinner längst med ryggen. Viktor
börjar dansa med någon han känner igen i från skolan. Dom hoppar fram och
tillbaka, in i varandra med spända magar.
När dom uppblåsta magarna träffar varandra studsar dom nästan omkull.
Alla tre skrattar så vi kiknar. Viktors
bekant plockar fram en apelsin som han slänger mot scenen. Apelsinen träffar
bastrummans utsida rätt över trycket som säger: Queens of the stoneage. I vår
fantasi hör vi hur apelsinen ger låten ett extra trumslag. Alla ler stolt. På
sätt och vis har vi nu spelat med i en Queens of the stoneage konsert. Eller i
alla fall påverkat den, åtminstone i en mikroskopisk grad. <o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQyAAP7XaG5Qk5vaRdU_kQxHUUUQUKJ95URNh7hiRTwIWODKceyVaSCiKXKZBJsaHcu1E4i91x_gA3gm4JgnowkjTbYeMfvDIXY7NXQxxSducwgmUJsc2T1_HySS7MDQSWWa_Z/s1600/hultan5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="117" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQyAAP7XaG5Qk5vaRdU_kQxHUUUQUKJ95URNh7hiRTwIWODKceyVaSCiKXKZBJsaHcu1E4i91x_gA3gm4JgnowkjTbYeMfvDIXY7NXQxxSducwgmUJsc2T1_HySS7MDQSWWa_Z/s320/hultan5.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-size: x-small;">Bilder från ett reportage Expressen gjorde om tillgänglighet på festivaler. För att läsa <a href="http://www.expressen.se/gt/festivalen-kan-bli-ett-tufft-noje/" target="_blank">klicka HÄR!</a></span><br />
<div class="MsoNormal">
Det blir många fler konserter den dagen, många fler danser
men inga fler apelsiner så vi börjar vandra tillbaka till campingen i mörkret.
Vi passerar vakterna igen, går längst med den långa sandade vägen som tar oss
tillbaka till asfalten och tillbaka till husvagnscampingen. Vi passerar matstånden
och jag köper en hamburgare och en loka. <br />
<br />
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
När vi kommit upp för backen ser jag ut över hela den mörka
ganska tomma campingen. I tältet utanför vår husvagn lyser det och jag ser
siluetter igenom den mörka plasten. Hör skratt och skrik som ekar ut över
natten. Det sitter ett tjugotal personer i hoptryckta där inne. Grötig musik
spelas ifrån en kassettbandare som förmodligen spelats på en så hög volym att
förstärkaren är sönder. Lyssnar man tydligt i låtarnas lugna parti kan man ana
att det är Rage against the machine vi lyssnar på. Men när bandet brassar på som
mest hörs det bara ett väs, precis som från en maskin. Ingen verkar bryr sig om
ljudet. Jag klättrar in i den fullbelamrade husvagnen och letar fram min väska.
Jag får lysa med min telefon en bra stund innan jag hittar den under en av
sängarna. I väskan plockar jag fram min gasmask. Dags att gå på toa och jag har
väl förberett mig för att inte störas av baja-majornas festivalstank.<br />
<br />
När jag kommer ut med gasmasken börjar folk skratta och jag skämtar lite om
”kemiskkrigsföring” innan jag tar mig till toan. Det är svalt men inte för
svalt och när jag kommer bort kanske hundra meter ifrån husvagnstältet känns
allt så overkligt vackert. Natten, musiken ifrån festivalområdet som kan höras
lite då och då när vinden blåser på ifrån rätt håll. Stjärnorna på himlen och
daggen i gräset som fastnar på rullstolens drivringar och på ett perfekt sätt
fuktar mina händer som blivit alldeles för torra av allt körande i festivalens
tjocka damm. Jag sätter på mig masken ordentligt och går in på toan. <br />
<br />
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Nästa dag blir jag visiterad av samma festivalvakt. Han
kollar rullstolsfacket, mina ben och till och med skor. När han just ska klämma
på magen hindrar han sig. Han tittar lite skumt och sätter handen lite
försiktigt på magen. Han backar plötsligt ett steg som om han bannade sig
själv. <br />
–”<i>Märkligt, ingen stomipåse idag?</i>” säger han sammanbitet mellan tänderna. <br />
<i>-”Nä, jag har blivit frisk över natten,
märkligt vad en festival kan påverka en positivt”.</i> Säger jag och ler
överdrivet. Han skakar på huvudet och
visar sen med sina gröna plasthandskar att det är fritt fram för mig att gå in.
<br />
<i>-”Stick in nu innan jag ångar mig”</i>,
säger han och ler.<o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-49428029349408365272013-02-12T09:44:00.000+01:002013-02-12T09:44:39.627+01:00Rockstar eller roller pig?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4A4v-MGQN_oLfjr8X2qZmpvAdjBhOf1pRRC-uhDueLtnGolPtPMLlqf8kC-VtDm7FLI-M7UiJskuLBo5h5hA9__X2vDW3DLfBgIRj-_WT9I3IP2ezq6X2rAwFZ6FUeBMEosxF/s1600/eddeiblogg1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="160" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4A4v-MGQN_oLfjr8X2qZmpvAdjBhOf1pRRC-uhDueLtnGolPtPMLlqf8kC-VtDm7FLI-M7UiJskuLBo5h5hA9__X2vDW3DLfBgIRj-_WT9I3IP2ezq6X2rAwFZ6FUeBMEosxF/s320/eddeiblogg1.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<b>Jag blev för några veckor sedan kontaktad av Partille Tidning. Dom ville göra en intervju med mig, prata lite om mitt handikapp och om min musik.</b><br />
<b><br /></b>
Självklart tycker jag det är roligt att få uppmärksamhet för det jag faktiskt gör men jag har gjort ganska många intervjuer vid det här laget och jag kan säga att dom alltid har en förmåga att skilja sig ganska markant från varandra.<br />
<br />
Just därför är det lite läskigt att tacka ja till att göra en intervju med just en tidning. Det är så mycket som ska klaffa mellan dig och den som intervjuar. Vad kommer personen i fråga att fokusera på och vad tycker just journalisten är värt att lyfta fram? Är det dig som person och din energi som är intressant eller kommer du bli ännu en snyfthistoria med någon taskig bild där du ser ut som en ”roller pig” med stora glansiga tårfyllda ögon? Jag vet inte hur dom gör men på något sätt kan tidningarna alltid få fram sådana bilder om dom känner för det. Photoshop antar jag.<br />
<br />
Men denna gången blev det faktiskt riktigt bra och jag tackar Johanna Lundström för detta. Kul att hon var så insatt i musiken att hon till och med visste vilka Bauhaus var.<br />
Respect sister!<br />
<br />
<b>Läs artikeln här:</b><br />
<a href="http://www.partilletidning.se/nyhet_visa.asp?id=2146&sidnamn=Folkochfamilj" target="_blank"><b>Hårdare i sin skörhet</b></a><br />
<br />
<b>Foto: Johanna Lundström</b>Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-59837339347398582522013-02-07T11:15:00.002+01:002013-02-07T11:15:42.928+01:00The Ship of Dreams<br />
<div class="MsoNormal">
Jag öppnar ögonen och tittar ut genom sjukhussalens stora
fönster. På fönsterbläcket står mitt nya fina Playmobilskepp jag fått av mamma
och pappa som belöning för operationen. Skeppet är stort och fint, fullt med
kanoner och pirater. Jag tittar igen på skeppet och jag längtar så tills jag är
såpass stark och frisk att jag kan leka med det att det nästan gör ont i
bröstet. Jag är verkligen stolt över mitt skepp. Inte för att jag egentligen är
så stolt över själva plastskeppet utan för vad skeppet egentligen symboliserar.
Det är min Standleycup buckla, min OS-medalj jag vunnit mot lidandet. En
utdragen hård serie som jag vann med 4-3 i matcher, alla på bortaplan. Alla vunna
på sudden death i övertid. <br />
<br />
Solen skiner där ute, det är redan Mars men trots att jag kan se det underbara
vädret utanför fönstret är det omöjligt för mig att avgöra om det är varmt
eller kallt utomhus. Jag drar upp mitt gula täckte med Västra götalands-loggan
närmare hakan. Så fort pappa kommer tillbaka ska jag be honom att sänka
airconditionen i sjukhussalen. Mina ögon ömmar efter operationen igår så jag är
tvungen att titta bort från det starka ljuset som skiner in genom fönstret.
Varannan gång jag blinkar klibbar mina ögonfransar igen lite. Det är
fortfarande lite klister kvar i dom, en slags klibbig rest kvar från
operationen som får mig att känna mig extra ofräsch och smutsig. Trots jag är
noggrant tvättad känner jag mig extremt ofräsch. Halsen ömmar när jag sväljer ,
förmodligen efter tuberna som tryckts ned när jag varit medvetslös under
operationen. Huvudet värker, musklerna värker men det är inget emot smärtan som
kommer ifrån det stora såret jag har på höften. Jag vänder mig försiktigt så
jag ligger på vänstersida, allt för att inte belasta såret. Trots jag befinner
mig i ett bedrövligt skick känns det ändå ganska bra. För första gången har jag
verkligen längtat till en operation. Situationen hade blivit ohållbar. I flera
veckor innan operationen hade jag varit helt sängliggandes och smärtan hade
gjort att jag inte kunnat sova på nätterna. Den lösa titanspiken som bara tre
år tidigare opererats in i min höft flyttade slutligen på sig och på sin resa
genom köttet skar han sönder både vävnad och den sköra benpipan. Det hela var
extremt smärtsamt och långdraget. Den jäveln. <span style="color: red;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXSHeSJyXRd7Bww6YsRNAtN-_8OLHg218nfKWimP9zC2BTV7jlB9LWzO7g6i26KHm5EjAr3G4pnUKVGwy0C5Ad8fEE6q1-kBO1OatxCfajoOsKY-7CEKMPMXzwwnKZ7qlzvh5d/s1600/mitt+andra+hem.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="164" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXSHeSJyXRd7Bww6YsRNAtN-_8OLHg218nfKWimP9zC2BTV7jlB9LWzO7g6i26KHm5EjAr3G4pnUKVGwy0C5Ad8fEE6q1-kBO1OatxCfajoOsKY-7CEKMPMXzwwnKZ7qlzvh5d/s320/mitt+andra+hem.jpeg" width="320" /></a><br /><span style="font-size: x-small;">Östra Sjukhusets barnavdelning som det hette på den gamla "goda" tiden. Fy vad jag hatade detta stället.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Den lösa skruven fick min höft att svälla upp som en gigantisk ballong full av
var och vätska och smärtan var verkligen outhärdlig. Två dagar innan
operationen hade jag legat där i mammas och pappas säng och druckit
Fantomen-läsk och ätit popcorn. Jag hade legat på min vänstra sida likt en
romare vid ett symposium för att inte nudda höften. Popcornen hade blivit mina
druvor men värken hade varit min egen. På tv visades vinterspelen i Albertville
men trots att Tv:n var på kunde jag inte följa med. Jag minns att jag tänkte. <br /><i>-”Nu orkar jag inte hålla ut mer, nu måste
vi snart operera”.<br /></i> <o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiJgWOEV01HVlpJGrGnO3vbS3qlatQLlpyhlrBheaqmDPPIREtT4dk83KCl375KawOwo-ZWgcPrTwRtCE7wLFDlAbrBwAKZAjd-9iMQGECg-GIm-T57DhN9Hj2TIhA2kbsLXKF/s1600/playmo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="255" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiJgWOEV01HVlpJGrGnO3vbS3qlatQLlpyhlrBheaqmDPPIREtT4dk83KCl375KawOwo-ZWgcPrTwRtCE7wLFDlAbrBwAKZAjd-9iMQGECg-GIm-T57DhN9Hj2TIhA2kbsLXKF/s320/playmo.jpg" width="320" /></a><br /><span style="font-size: x-small;">Min egna Stanley Cup-pokal</span></div>
<div class="MsoNormal">
Ja, för en gångs
skull hade jag verkligen sett framemot en operation. Visserligen har jag dagen
efter operationen förmodligen lika ont men jag vet att saker och ting kommer att
bli annorlunda nu. Höften känns redan bättre. Plötsligt ser jag Pappa komma
tillbaka in i salen. Pappa ser nedstämd ut. <br />– ”<i>Jag fick inte med mig TVn, säger han besviket”,</i> och går raskt fram
till bordet som står bredvid sängen. Han håller fram sugröret till glaset med äppeljuice.<br /> – ”<i>Någon
hade snott med sig TV-kabeln hem”.” Så lågt att sno saker från ett barnsjukhus,
hur kan man göra något sånt”, </i>säger han, för sig själv, för att sedan skaka
på huvudet.<br /> – <i>”Drick lite mer nu, såja
jättebra!”.<br /></i> <o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzkfb9btDyplODXYCVX3i-cgPMvLhsg__Nd4SgaqoQRgL_xAlMTFRN0EsuKtlupYEXLMs8lN6GY-HqTwZ39zHrqPIDXiX4duIGFrNWelTA6COROGgcpqGtSIxXGGq8PiZ2ua3x/s1600/skeppet+p%C3%A5+barnkliniken.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzkfb9btDyplODXYCVX3i-cgPMvLhsg__Nd4SgaqoQRgL_xAlMTFRN0EsuKtlupYEXLMs8lN6GY-HqTwZ39zHrqPIDXiX4duIGFrNWelTA6COROGgcpqGtSIxXGGq8PiZ2ua3x/s320/skeppet+p%C3%A5+barnkliniken.jpg" width="240" /></a><br /><span style="font-size: x-small;">Det "riktiga" skeppet inne på barnsjukhuset. Det är väl dagar man hängt vid detta skeppet.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag försöker sova den natten men det går inte så bra. Smärtan
ifrån min höft ger mig frossa och tillsammans med den starka smärtlindrande
medicinen ifrån mitt dropp faller jag in och ut ur ett gäckande drömlikande tillstånd.
Jag ser händer framför ögonen och hör konstiga röster. Allt är ganska
obehagligt men varje gång jag vaknar till ordentligt ser jag Pappa sittandes
bredvid sängen. Hela natten. Varje gång jag vaknar sitter han där och håller
fram ett glas juice eller en fuktad handduk åt mig. Hela natten. <span style="color: red;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
På morgonen kommer Mamma och Pappa får åka hem för att
duscha och byta kläder och förmodligen för att sova lite. Varken Pappa eller
jag har kunnat sova ordentligt på 3-4 dagar nu.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Mamma har med sig
lite frukt och några Kalle Anka pockets. Vi pratar lite om hur jag känner mig
och om hur bra operationen gick. Mamma går runt i rummet och pratar om hur
katterna har det hemma. Plötsligt kommer Mormor på besök. När hon ser mig
skriker hon till, nästan teatraliskt, för att sedan rusa fram emot sängen.
Mamma stoppar henne vänligt men bestämt och säger åt henne att vara försiktig
när hon kramar mig. Jag och Mormor kramas sen …försiktigt…. Jag pekar på mitt
Playmobilskepp som står i fönstret och mormor går fram och tittar med spelat
intresse på Piratkaptenens gröna papegoja. Hon tittar sedan på mig med ett
uppriktigt hjärtligt intresse och hennes ögon är tårfyllda. <br /><br /><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Plötsligt knackar det på dörren och mamma går för att öppna.
Där ute står ett helt lag av läkare och studenter. Jag hör hur ortopeden och
överläkaren frågar mamma om han får visa sina elever mina ärr och några bilder
i studiesyfte. Mamma säger tveksamt att det är ok. Läkarna kommer in en efter
en och alla ser lite bortkomna ut i rummet. Jag ser hur dom tittar på mig och
på mitt piratskepp och alla har något olustigt i ansiktet. Kanske är det just
leksakerna som får dom alla att inse att det faktiskt är ett barn och inte bara
en anonym kropp som dom faktiskt har att göra med. Detta har dom uppenbarligen
inte tränat på i läkarlinjen tidigare. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Överläkaren kommer bort med snabba steg till mig och utan
att hälsa lyfter han på täcket och visar mina bara små såriga ben och operationsärr.
Han pekar med en penna och förklarar var och hur han la sina snitt och hur han
stiftade fast sina skruvar. Alla lyssnar med en spänd förväntan. Plötsligt
hejdar överläkaren sig och tittar på mitt piratskepp i fönstret. <br />–<i> ”Oj”</i>, säger han plötsligt och hans
stämma låter inte alls längre så barsk och härskande utan faktiskt riktigt
mänsklig. <br />– ”<i>Det var mig ett fint
piratskepp. Ett sådant fint skepp har inte min son, men han önskade nog att han
hade ett”.</i> Överläkaren tittar på mig och skrattar lite försiktigt. <br />Jag ser
honom riktigt djupt in i ögonen och svarar. <br />– ”<i>Men din son kanske inte har gjort en sådan här jobbig operation heller”?</i> <br />Det blir helt tyst i rummet och alla eleverna
tassar ut försiktigt. Bara överläkaren står kvar. Han kliar sig i håret och
rättar till glasögonen. <br />– ”<i>Nä det har han
faktiskt inte gjort”.</i> Han vänder sig snabbt om och tassar nästan med
svansen mellan benen snabbt ut ur rummet. <br /><br /><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Efter någon timma knackar det nytt på rummet. En av mina
favoritsköterskor står i dörröppningen. Hon tittar på mig och ler så man ser
alla hennes vackra vita tänder. Hon nästan bubblar av glädje. <br /><i>- Titta Edward vem som är här och kolla vad
han har med sig! </i>Hon öppnar dörren på vid gavel och där står pappa med familjens
egna TV i händerna. Han bär in den och ställer den på den andra tomma
sjukhussängen. Han går raskt ut och hämtar en IKEA-påse som innehåller
familjens VHS-spelare samt en kabel. <br />– ”<i>Ikväll
ska vi kolla på film du och jag, säger han stolt. Dom visar Herbie på tvåan”!</i>
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6U0Ml6a0FGRfOfXkfeIrBqZb2dFiNXKun08joBm8axKS6P16c9WaK_-puRelpzU0nX0CbpWBtkAW0pn0I6gk0ieVCVOidaC51J7-ZxEnvFAun9ljZOY-faHy8Fl4Sr9CbZe0c/s1600/18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6U0Ml6a0FGRfOfXkfeIrBqZb2dFiNXKun08joBm8axKS6P16c9WaK_-puRelpzU0nX0CbpWBtkAW0pn0I6gk0ieVCVOidaC51J7-ZxEnvFAun9ljZOY-faHy8Fl4Sr9CbZe0c/s320/18.jpg" width="320" /></a><br /><span style="font-size: x-small;">Kolla så glad jag är över att äntligen fått komma hem till mitt rum (som renoveras). Lägg märke till att jag fortfarande har sjukhusskjortan på mig. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<i><br /></i></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-80686783438353491582013-01-31T22:49:00.000+01:002013-01-31T22:51:14.263+01:00The Show must go on<br />
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> -</span><!--[endif]--><i>Och det är
därför ormar är sådana fantastiska djur</i>, säger jag och på samma vis
avslutar jag min föreläsning. Alla barnen i salen börjar klappa frenetiskt.
Skolans rektor kommer fram till mig och räcker över en present och en blomma.
Jag tackar och tar emot. Hon vänder sig sedan till publiken och frågar. <i>– Är det någon som har en fråga att ställa? </i>Ett
förtiotal händer sträcks upp i luften. Jag suckar inombords och vet att det
kommer ta ett bra tag innan jag får komma hem till min säng.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag befinner mig på Oxledsskolan utanför Göteborg. Jag är
nyss fyllda tio år och har just avslutat ännu ett föredrag om mina ormar. Med
mig har jag ett TV-Team från TV-4 som
filmar allt inför en kommande dokumentär. Jag sitter där uppe på skolans scen
och borde njuta av stunden. En lyckad föreläsning och en förmodligen bra inspelning
till dokumentären. Men jag har svårt att njuta. <br />
<br />
Inuti mig gör kroppen uppror. Jag har en dubbelsidig lunginflammation och en 39
graders feber men ”The Show must go on”.
Jag svarar på frågorna i tur och ordning. Tillslut har jag svårt att skilja på
frågorna och världen framför mina ögon börjar sakta snurra. Jag ler och
skrattar och försöker på ett artigt sätt runda av frågestunden så att jag
äntligen kan smita in på toa och käka lite mer febernedsättande. Men jag kommer
inte så långt. En lärare lägger sin hand på min axel och vänligt men bestämt
nästan knuffas jag in i skolans matsal. Här vimlar det av mer elever som av
någon anledning inte var med på föreläsningen. Jag plockar fram ormarna igen
och berättar lite mer om dom. Jag ser att ormarna börjar bli oroliga och
skrämda av att lyftas upp och ned ur min svarta påse hela tiden. Jag ser hur
boaormen kastar runt med huvudet i skrämda rörelser och rör sig mycket ryckigare
och snabbare än vanligt. Tungan viftar utanför och alla lukterna skrämmer henne
uppenbarligen. Äntligen har barnen lugnat sig och jag kan äntligen stoppa ner
ormarna i påsen. Jag knyter en dubbelknut och lägger den svarta sidenpåsen
innanför min luvtröja så att värmen och hjärtslagen ifrån mitt bröst ska lugna
dom lite åtminstone. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]--><i>Edward, kan
du ta fram ormarna igen och visa barnen, vi fick ingen riktigt bra bild. </i>Kameramannen
bakom mig gestikulerar ivrigt samtidigt som han balanserar den tunga kameran på
axeln och visar nästan övertydligt hur han vill att scenen ska bli.<i><o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag börjar känna mig kraftlös och svimfärdig men lyckas ändå
peta i mig lite av skolans prinsesstårta. TV-teamet drar plötsligt igång en
spontan intervju vid fikabordet och trots att jag har sedan länge slutat lyssna
svarar jag ändå artigt på deras frågor. Räddningen kommer plötsligt. Pappa är
här och vi ska åka hem. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Väl hemma kryper jag ned i sängen så långt som det bara går under
täcket och dricker varm soppa och halvsover medans min lilla mini-tv visar
någon match ifrån Premier League. Jag hör hur det skrattas ifrån nedanvåningen.
Tv-teamet fikar med Mamma och Pappa och jag hör hur kameramännen citerar några av
de saker dom tyckte var bra sagt av mig under dagen. Dom är uppenbart nöjda.
Framför mig, nedanför mina fötter tittar jag in i mitt terrarium, som pappa
skickligt har glasat in i själva väggen. Jag ser hur ormarna dricker ur
vattenskålen för att sedan lägga sig tillrätta under deras favoritstock. Även
dom är uppenbart nöjda att få komma hem till sitt varma bo. Jag slumrar till
och drömmer en orolig feberdröm. Det bultar av feber i mina läppar och i mina
händer hela natten. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ett par dagar sedan är jag tillbaka i skolan, fast min egen
skola denna gången. Det är fredag eftermiddag och jag sitter inne i salen
tillsammans med alla mina klasskamrater. Vår fröken ska just börja läsa nästa
kapitel om Nils Holgersson när det knackar på salens bakdörr. Det är skolsyster
som vill ha ett snabbt ord med mig. Jag lämnar besviket salen men tar mig
lydigt ut till syster. <br />
<i>- Hej Edward, jag ville bara berätta för
dig att jag just har pratat med Oxledskolans rektor. Dom var så nöjda så nöjda
av ditt besök att dom gärna vill att du kommer snart igen.</i> <i>Det var till och med några tjejer som hade
sagt att dom blivit kära i dig, </i>lägger syster sedan snabbt till med ett löjligt
flin.<br />
<i>”Nog att jag kommer tillbaka då”,</i>
tänker jag för mig själv men istället säger jag:<br />
<i>- Ja, att tjejer blir kära i en, det är
sånt man får ta när man är ute och föreläser förstår du.</i> <br />
Skolsyster börjar skratta hysteriskt och låter mig gå tillbaka in i salen till
min klass och till Nils Holgersson. Utanför dörren hör jag hur skolsyster
fortfarande skrattar.<br />
<br />
<br />
<o:p></o:p></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-90457681905508729802013-01-24T18:39:00.002+01:002013-01-24T18:39:43.984+01:00Sunday bloody sunday<br />
<div class="MsoNormal">
Lamporna är så starka att jag är tvungen att kisa. Igenom
det starka skenet ser jag den fullsatta aulan och konturerna av hundratals ansikten.
Alla sitter knäpptysta medan jag rättar till gitarrbandet för att sedan ta det
första ackordet. Ett Dm. Jag tittar snabbt på första raden. Där sitter dom
brötiga byggeleverna och jag vet att jag bara har ett tiotal sekunder på mig
innan dom där eleverna med uppenbar damp kommer att börja skrika eller fåna
sig. Att alla dessutom druckit en hel del sprit förbättrar inte heller mina
utsikter. Jag kan känna spritlukten blandat med kramsnus ända upp på scenen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag börjar plocka tonerna till ”Sunday Bloody Sunday”. Jag
kör en akustisk försiktig singer songwriter version, försöker få det att låta
ungefär som den version av låten som The Edge spelar solo på U2s Pop Mart
livevideo. Jag har sett VHS-kassetten till ända och hade till och med kunnat
spela låten utantill i sömnen om det hade krävts av mig. Jag börjar spela och
sjunga. Det är första gången jag framför en låt med sång helt solo inför publik
och jag är helt oförberedd på vad som ska hända. Känslan av att känna sig fri i
låten, känslan av att faktiskt kunna KÄNNA att folk lyssnar. Dom fulla
bygg-eleverna nickar gillande och klassens ”tuffing” ställer sig till och med upp
på sina vingliga ben och går fram till scenen och klappar takten. Antingen är
han verkligen jättefull (eller jätteomusikalisk) eller kanske båda delarna för
han klappar helt i otakt och jag får koncentrera mig att inte tappa rytmen. När
jag spelat mina 3 minuter och 2 sekunder (jag har tagit tiden flera gånger
hemma)drar jag ut det sista ackordet. Också det ett Dm. Jag blir nästan rädd av
jublet. Jag böjer mig och plockar fram min redan öppnade folköl jag gömt i ett
gitarrpedalcase. Jag hör hur byggklasserna jublar lite extra när jag skålar
från scenen med min fisljumma svarta Falcon 3,5a. Rektorn kommer upp på scenen
för att hålla sitt sommarsvslutningstal.
Han tittar med ogillande ögon på ölen men en dag som denna, dagen då
ettorna och tvåorna går på sommarlov, eller mycket viktigare: dagen innan min
student, verkar allt vara förlåtet. Jag går av scenen och efter
avslutningsshowen är jag tillbaka i mitt klassrum med resten av klassen. Alla
klappar och jublar när jag kommer in i klassrummet. Hela klassen är extremt
uppe i varv, självklart inte bara för min sång utan alla kan nästintill fysiskt
känna spänningen inför morgondagens student. Det är som om hela klassrummet är
laddad med en stark elektrisk ström. Det hela är en ganska häftig upplevelse.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Klassrumsdörren ut till korridoren står öppen och jag ser
hur en av samhällslärarna går med flera backar läsk i famnen, några elever går
bredvid honom och försöker på skoj sno åt sig några burkar. Han viftar med
handen precis som om han försökte vifta bort ett moln med arga getingar och
ropar med sin breda skånska accent. ”Ni får vänta tills imorgon, imorgon
killar”. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter en timma lämnar jag salen för att ta mig tillbaka till
aulan igen. Vi har tre till föreställningar innan dagen är över. Upp på scenen
och stämma gitarren och göra sig redo. Flera lärare kommer fram och berättar
hur berörda dom blev. Flera elever och klasskamrater säger att dom till och med
grät, att dom hade sett en sida av mig dom inte anat. <i>”Fuck också att dom skulle se just den sidan den näst sista dagen”</i>
tänker jag. Fast jag inser snabbt att felet ligger väl egentligen inte hos mig?
Jag har väl aldrig varit den som har dolt några sidor hos mig själv? Andra
showen går utmärkt och tredje likaså trots att jag spelar fel en gång. Sista
föreställningen går som på automatik men trots att autopiloten är på blir
kicken fortfarande lika stor efter jag låtit sista ackordet klinga ut. Trots
att responsen är så varm och stark är det konstigt nog inte den starkaste
känslan. Känslan av att bli hörd och kunna uttrycka sig utan några som helst
begränsningar är den mest fantastiska. Det är där, ja, just den dagen, dagen
innan min student jag bestämmer mig för att aldrig släppa taget om musiken och
alltid spela. Ett löfte som jag hittills utan problem har följt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter den näst sista skoldagen åker jag in till stan och in
till Heden. Jag ska göra en sista intervju för skolradion med Broder Daniel.
Det är faktiskt den sista spelningen som Håkan Hellström gör som basist i
Broder Daniel. Bandet ska spela i ett tält mitt på Heden. Jag är där med några
andra ifrån skolradion. Vi dricker några folköl och tittar på spelningen.
Bandet är i grym form och gör en bra spelning trots att Håkan spelar fel ganska
många gånger. Efter spelningen får jag vänta utanför tältet på att bandets
pressansvarige ska släppa in mig. Det blir en lång väntan och det blåser en
snålblåst jag inte trodde var möjlig i slutet av maj. Efter en timmas väntan i
blåsten är jag helt sönderfrusen i min tunna coola skinnjacka. Tillslut kommer den
pressansvarige och berättar att intervjun är uppskjuten till nästa vecka. Jag
sluter upp med några vänner på andra långgatan istället. När jag kommer in på
puben jublar mina vänner och börjar prata om skolshowen än en gång. Alla från
min skola drar och sliter i mig, alla ställer frågor. Det är nästan som om jag
blir intervjuad. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-53941693676994313102013-01-17T16:24:00.000+01:002013-01-17T17:51:33.075+01:00We don´t need no education.....<br />
<div class="MsoNormal">
Det luktar fränt, förmodligen mögel konstaterar jag. Jag
sitter inne på min NO-lärare Klas kontor och tuggar på en redan söndertuggad
röd blyertspenna. Jag vet vad som snart kommer att hända. Jag kan redan förespå
allt. Klas kommer tillbaka och sätter sig på andra sidan skrivbordet. Innan han
börjar prata rättar han till sina glasögon och slår sig bestämt med båda
händerna på knäna innan han börjar prata. Det märks med en gång att han är
obekväm, nästan lite nervös över vad han ska säga. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>- Jag ser att du har
en del frånvaro, en del vet jag beror på dina sjukhusbesök men andra har jag
inte fått några uppgifter på vad dom beror på. Sen har vi en del grupparbeten
jag känner spontant att du inte har varit så delaktig i. Sen var det ju den här
inlämningsuppgiften vi gjorde innan påsk när du lämnade in alldeles för sent.
Det är synd för jag vet du har mycket talang och är duktig men jag kommer bara
ge dig ett G i slutbetyg. Det är synd du inte tagit skolan på mer allvar. <b>Det du gör här kommer att följa dig hela
livet.</b><o:p></o:p></i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag tittar upp och möter Klas blick. Under hela hans
predikning har jag suttit och tittat på taklisterna. Försökt att ta reda på
vart under takplattorna möglet sitter. Jag möter Klas och för ögonblicket
nästan lite nervösa blick. Jag öppnar munnen för att börja prata men jag ångar
mig genast. Jag har så mycket jag skulle kunna säga och berätta. Berätta om
årets alla sjukhusbesök, om de dåliga svar och prognoser jag hört. Om all
smärta mitt skelett och min sjukdom gett mig under det gångna skolåret hur min
tro på en relativ normal framtid utan smärta vacklar från och till. Jag har sådan
god lust att berätta för Klas att det minst viktiga i världen just nu är hans
betyg i NO. När jag tänker efter finns det nog inget mer oviktigt. Min
ENDA prioritet förtillfället är att överleva. Behålla mitt förstånd någorlunda
och bara orka andas, leva. Kämpa, inte för att göra någon häftig karriär utan
kämpa bara för att kunna leva ett helt vanligt drägligt liv. Något som Klas
genom sin barnsliga uppsyn tar för givet att alla har.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är inte Klas och hans betyg jag tar på allvar det
är livet. Något Klas, trots att han är mer än dubbelt så gammal som mig,
förmodligen aldrig kommer att få en insikt i. Jag stänger munnen, jag orkar
inte ens börja. Varför ska jag försöka förklara för någon som under tre hela år
inte orkat förstå? Jag orkar inte berätta om allt elände och orkar inte dra upp
det där handikapps-sympatikortet som en arg fotbollsdomare. Jag orkar bara
inte. Istället säger jag:<br />
<i>-Ok är vi klara nu?</i> </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag lämnar Klas
och hans mögliga lilla kontor. Ute i korridoren luktar det inte mögel utan
billig Axe-parfym ifrån elevernas skåp en stickande doft som blandas med
matsalens matos. Ärtsoppa förmodligen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Jag rullar fram igenom skolkorridoren. Det är fortfarande
ovant att rulla med båda armarna och högerarmen är fortfarande lite svag trots
att jag varit utan bandage och mitella i snart en vecka. Armen blir trött efter
bara några rörelser. Jag är tvungen att stanna och vila den. Den brutna axeln
har läkt sådär och jag har fått en felställning i armen som gör att musklerna
är ovana att arbeta i den nya vinkeln. Men dom kommer snart att vänja sig. Det
gör dom alltid. <br />
<br />
Det är sådär grått och trist väder ute som det bara kan vara i Göteborg trots
att det snart är sommar. Snart tar jag studenten och jag har nog aldrig längtat
efter något så mycket. Det känns som att mucka ifrån ett fängelse nästan. Eller
som vi kompisar brukar skoja. Ett livstidsstraff är ju bara åtta år men vi har
ju suttit inne i snart tolv! Om sanningen ska fram har skolan har varit till
både mycket glädje och förtret. Det har varit skönt att gå i skolan och slippa
hela sjukhusbiten, få vara en vanlig tonåring som snackar skit med andra unga
människor och bara få chilla. Skolan har fått bli mina små besök i verkligheten,
ett slags bevis att det faktiskt finns ett liv därute. Samtidigt har skolan
varit frustration Ett slags spel jag inte fått spela med i med samma regler som
alla andra. Jag har bara fått haka på och springa efter aldrig fått starta under
fair play. Inte bara när det gäller själva skolarbetet men även när det gäller
det sociala. Jag har alltid bara fått hänga på. Umgänget med mina klasskamrater
och polare. Fast å andra sidan jag vet inte hur mycket socialt jag får ut av
mina klasskamrater om sanningen ska fram. Efter man legat gipsad från topp till
tå och verkligen hunnit fundera över vad man vill göra med sitt liv det en
slags social chock att komma tillbaka till skolan och höra hur folk vill ta
livet av sig för att någon flickvän gjort slut eller någon tjomme som fick VG
istället för MVG på ett meningslöst prov. Suck.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men jag bryr mig inte så mycket egentligen. Jag mest
konstaterar. Jag vet vad jag åstadkommit och jag är uppriktigt stolt över mina
prestationer, över mig själv och hur jag förvaltat min tid i stora drag här.
Trots att jag kanske inte vill erkänna det hade Klas åtminstone ett rätt i sin
patetiska predikan. Det finns saker jag
kommer ta med mig och en styrka som kommer att följa med mig resten av livet.
Men den styrkan kommer inte från Klas sömniga NO-lektioner. Det är ett som är
säkert. <o:p></o:p></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-77233053726478182262013-01-10T14:28:00.001+01:002013-01-10T14:28:26.217+01:00En vän med en bil....<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">- <i>Har du några andra handikapp, ja
som kan påverka körningen</i>? frågar min körlärare Erik barskt.<br />
- <i>Njä, jag har ju förstås en liten
hörselnedsättning på höger öra</i>, svarar jag ganska förvånat.<br />
Jag ser hur Erik skriver med stora bokstäver i sitt häfte: DÖV PÅ HÖGER ÖRA.
Sen blir jag ombedd att starta bilen och vi kör iväg. <br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Av alla ställen i Sveriges avlånga land befinner jag mig i Hedemora. Jag
är här för att ta mitt körkort. Jag har fått berättat för mig på ett möte med
vägverket att det endast finns två körskolor i hela Sverige som har
handikappsanpassade bilar. En av dessa skolor ligger i Hedemora och här bor jag
under två veckor sommaren 2000. Skolan drivs av Erik som även är en av
huvudlärarna. Erik är en pragmatisk och en mycket konkret man, lite för pragmatisk
och konkret enligt vissa elever. Erik hymlar nämligen inte med det han gör, han
vill vara effektiv. Under en och en halv vecka ser jag honom inte ens försöka
le en enda gång. Alla försök till skratt och stoj misslyckas tillsammans med
Erik. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Vi sitter i bilen och Erik sänker bilens air-condition från 22 till 18.
Det är i mitten av sommaren och hans stora kroppshydda gör att han svettas
ganska ymnigt. Det är tyst i bilen och jag försöker bryta stämningen med en
fråga. <br />
- <i>Erik</i>, frågar jag<i>. Varför heter skolan KÖRKORT HANDIKAPP?
Handikappade har väl samma körkort precis som alla andra? Det finns väl inga
speciella handikappskörkort?</i><br />
Erik tittar barskt på mig och förklarar sakligt om hur det är viktigt att vara
tydlig i sitt varumärke. <br />
<i>- Handikappade ska veta att dom verkligen kan få ta sitt körkort just här
och vanligt folk ska veta att det går massa handikappade här. Så det inte blir
missförstånd</i>, förklarar Erik tydligt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Vi befinner oss nu lite utanför staden inne i skogen. Det är underbart
att få köra. Jag känner mig otroligt fri, jag kan riktigt se framför mig hur
resten av sommaren kommer att se ut. Hur jag och mina kompisar glider runt,
runt runt i stan med rutorna nedvevade och med ashög musik på stereon. Precis
som några töntiga high-school ungdomar i någon klyschig amerikansk tv-serie.
Det är nu livet ska börja och jag kan knappt vänta. Jag vet att dom flesta
ungdomar som är nyss fyllda arton ofta är väldigt sugna på att skaffa sig
körkort och bil och på så sätt få sin extra lilla frihet men för mig är det så
otroligt mycket mer. Friheten att åka runt kollektivt i stan har varit i stort
sett obefintlig om jag inte haft minst en eller två kompisar med mig som kan
hjälpa på och av på bussar och spårvagnar. Jag har under hela min tonårstid
varit nästan helt beroende att få skjuts. Att vara i slutet av tonåren och
plötsligt slippa behöva åka runt tillsammans med sina föräldrar känns som en
frihet som är nästan för bra för att vara sann. Jag kan knappt bärga mig.<br />
<br />
Jag tittar ut och ser skogen flyga förbi och snart är jag och Erik framme i
Falun där jag äntligen ska få göra den mytomspunna Halkan. Erik bryter
plötsligt tystnaden och berättar mer om sin skola och om hur länge han haft
den. Tydligen hade min lilla ironiska pik haft en verkan iallafall, jag kan
inte låta bli att le. Erik berättar om hur många som har tack vare han och hans
medarbetare fått körkort trots att dom flesta varit helt utdömda av vägverket.
Han tillägger:<br />
<i>- Dom flesta klarar sig verkligen, jag tror vår körskola har en mycket högre
procent godkända än dom flesta skolor runt om i Sverige. Men ibland händer det
att vi har elever som kuggas. Två veckor innan du kom var vi tvungna att skicka
hem en tjej. Hon hade svårt att koncentrera sig på studierna och var inte
motiverad. Hon ställde till sånt liv i skolan att vi fick lov och skicka hem
henne. Du förstår hon smög sig in nattetid in till vissa manliga elever och låg
med dom. Sen nystades det upp och dessa killar började bråka med varandra. Ja
det var sannerligen ett elände. Det var tur för dig att du inte var här då. Hon
hade slukat dig med hull och hur</i>. Jag ser hur Erik ryser och grimaserar. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Själv ryser jag inte. I min hormonstinna artonåriga hjärna låter dessa
nattliga besök inte så dumt. Inte så dumt alls. <i>Man skulle varit där två veckor tidigare helt enkelt</i>, tänker jag. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br />
- <i>Här är det</i>, säger Erik plötsligt och jag vaknar upp ur min sköna
dagdröm.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Att köra halkan mitt i den svenska sommaren på en gummibana som sprutas
hal med sprinklers är en ganska konstig upplevelser. När banan dessutom är
fylld av två-trehundra kaniner som parar sig mitt på vägbanan , på refugerna
och på gräsmattorna blir upplevelsen omöjligt ännu konstigare. <br />
Erik står bredvid mig och ger mig tips innan körningen, han är märkbart
uppspelt. Han gestikulerar med händerna och visar hur bilen kommer att svänga och
bete sig beroende på hur jag kör. Han nästan studsar när han pratar, precis som
en boxningscoach. Han tillägger:<br />
- <i>Det var då helvette va kaniner det var överallt, men skit i dom, stanna
eller bromsa inte för några utan kör bara som dom inte var där. Det gör inget
om du kör på några, du ser ju själv hur dom försökar sig.<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><i><br /></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Jag tänker tillbaka på vad min andra körlärare Bengt lärt mig under
veckan. Inte så mycket, kommer jag sorgligt nog fram till ganska snart. Bengts
körningar har varit en hel historia i sig. Alltid gått till på ungefär samma
sätt. Tio minuters körning i stan sen en sväng förbi ICA för att öva
fickparkering. Medan jag febrilt försöker backa så bra som möjligt passar
alltid Bengt på att springa in och göra lite ärenden och köpa snus. Efter
fickparkering är det dags för att öva på rondellerna. Som ett ödets nyck ligger
det en massa rondeller vid posten och Bengt passar då på att posta lite packet
och hämta lite lådor från Ellos som hans fru har beställt. Efter rondellerna är
det dags för start och stopp i backe. Som tur var ligger en av Hedemoras värsta
backar alldeles vid det radhus där Bengt bor och då är det ju bara korkat att
inte passa på att springa in och lämna stocken med snus och frugans Ellos-lådor. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Jag får godkänt på halkan och jag och Erik återvänder till internatet.
Dagen efter vill jag boka in en uppkörning men Erik tycker inte jag är redo
ännu. <i>- Två eller tre veckor till här minst</i>, tycker han. Men efter ett
samtal med min far, som tycker hela körkortsvistelsen tar en faslig tid, ändrar
han sig och bokar snabbt in en uppkörning. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Kvällen innan min uppkörning har vi elever en improviserad grillning när
skolan stängt för dagen. Vi äter hamburgare och dricker cider. Herrljungas
cider, det är flera av oss som ska köra upp nästa dag och ingen har lust att
dricka något kan ge utslag på blåset. Ifall det nu skulle bli något sådant. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br />
Jag pratar med flera av mina körskolekamrater och blir chockad. Två har bott
här i över tre månader och en stackare i över ett halvår. Dom har flera gånger
försökt få till en uppkörning men blivit övertalade att vänta tills dom är
redo. Det slår mig att var man än är träffar man alltid personer som på grund
av sina handikapp blivit så vana att lyssna blint på olika instanser och intuitioner,
läkare och förståsigpåare, att man till sist glömmer bort att lyssna på sig
själv. Tro på sig själv och det man faktiskt klarar av. Man blir helt enkelt
hjärntvättad av alla rundor med sjukhus, skolor och hjälpmedelscentraler att
man tillslut slutar att ifrågasätta. Men nu ska dom iallafall få köra upp så
jag gläds med dom i den ljumma sommarkvällen. Vi har ganska kul trots att dom flesta
är väldigt nervösa. Själv är jag inte så nervös mest rastlös, jag vill
verkligen komma hem och ut och köra.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">På uppkörningsdagen sitter jag i körskolans bil utanför trafikkontoret.
Erik sitter i baksätet och ger goda råd. Han lämnar bilen för att gå till nästa
elev för räkning och sprida vidare sin kunskap. Jag sitter kvar. Jag ser våra körkortsexaminatorer
komma ut. Tre stycken. En arg gammal gubbe. <i>Ush</i>
tänker jag men som tur var går han förbi min bil och sätter sig i den gula
bilen till höger om mig. Bilen med killen som bott på skolan i över ett halvår.
<i>Stackars sate</i>.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Sen kommer en medelålders man ut med skjorta och slips och tonvis med
papper i famnen. En paragrafsryttare tänker jag men skäms nästan direkt när jag
själv hör hur fördomsfull jag låter. Som tur var sätter sig mannen med alla
papper i bilen till vänster om mig. Till slut kommer min examinator ut. En ung
kille, max trettio år med en urtvättad Red Hot Chilli Peppers T-shirt på. Med
ens vet jag att vi kommer komma bra överrens och mycket riktigt gör vi det. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="sv">Under uppkörningen disskuterar vi vilket RHCP-album som är bäst.
Examinatorn tycker Blood sugar sex and magic men jag vidhåller Californication
som släppts året innan (något jag fortfarande gör). Trots vi inte kommer
överrens om vilket som är gruppens bästa album är vi båda slående överrens om
att bandet hade en svacka när Dave Navarro tog över som lead-gitarrist istället
för John Frusciante. Efter en timmas Red hot Chillipeppers snack får jag åka
hem med ett körkort, trots att jag faktiskt nästan körde på en gammal tant vid
ett övergångsställe. Hela hemresan går som i ett trollslag. NU kan sommaren
börja.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-70768253142335486792012-12-12T10:12:00.000+01:002012-12-12T10:12:05.037+01:00Hänryckning i etern!Jag måste erkänna att jag inte är riktigt hemma när det gäller podcasts. Vad är en podcast egentligen?<br />Kanske just därför tog jag tjuren vid hornen och åkte hem till Hammarins casa en kall vinterdag för att medverka i Mattias och Fredricks eminenta podcast: Superlife.<br />
<a href="http://superlifepodcast.se/?powerpress_pinw=360-podcast" target="_blank">Lyssna på avsnittet här!</a><br />
<br />
Klicka gärna på länken nedan för att lyssna och besök gärna deras sida:<br />
<a href="http://www.superlifepodcast.se/">www.superlifepodcast.se</a> , jag hade otroligt roligt, trots att vi pratade om mörka ämnen som neckrofili och death games. Lyssna själva.<br />
<br />Tack för jag fick vara gäst boys!<br /><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLiZmJ048RQvJGPbPVe3bME7wxaaq7Z1EetR6qR_RFNxP08sAtniHHDUkV0DkUNGE9DKu3QN6_yF1Gs17bR3R7dpphBRJZBiRrjM-R0t093LcWNQcDqVKa501ZHUHmlcA6Vz0t/s1600/bild+(1).PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLiZmJ048RQvJGPbPVe3bME7wxaaq7Z1EetR6qR_RFNxP08sAtniHHDUkV0DkUNGE9DKu3QN6_yF1Gs17bR3R7dpphBRJZBiRrjM-R0t093LcWNQcDqVKa501ZHUHmlcA6Vz0t/s320/bild+(1).PNG" width="320" /></a><br />Mattias</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggi578mE5Nd_mprPUgrSXOt8XF8yvftDJA-gXHWz4qsOqpHgdxlkZEMHGnPxJwTwhuJwnF95FnmaAi1USWW7bjHV8RkyGhKa6VO-SdVvV5eAEf0pT4ZqBWbIc87IUkPW6mHGnp/s1600/bild+(2).PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggi578mE5Nd_mprPUgrSXOt8XF8yvftDJA-gXHWz4qsOqpHgdxlkZEMHGnPxJwTwhuJwnF95FnmaAi1USWW7bjHV8RkyGhKa6VO-SdVvV5eAEf0pT4ZqBWbIc87IUkPW6mHGnp/s320/bild+(2).PNG" width="320" /></a><br />Fredrick</div>
<br />
<br />
<br />
<br />Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-22881771194465913822012-11-30T11:20:00.000+01:002012-11-30T11:32:04.891+01:00The Zookeepers boy<br />
<div class="MsoNormal">
I mitt knä ligger en liten papperslåda, ut ur en av
lufthålen sticker en liten nos ut. Nosen sniffar och vädrar otroligt. Jag hör
hur dom små klorna krafsar frenetiskt mot det mjuka pappret. Det är nästan men
bara nästan som om musen anar vad som snart kommer att hända. Nosen tittar ut
igen och börjar tugga och sakta göra hålet större. Jag ropar till Pappa att
köra fortare hem, att strunta i rödljusen. Det sista jag vill ha är en mus lös
i den mörka bilen. </div>
<div class="MsoNormal">
Vi har just varit och köpt en liten gnagare ifrån Zooaffären
i Olskroken, det är den enda Zooaffären som säljer levande möss som foder. Jag
tittar på den lilla nosen och tycker uppriktigt synd om musen, men att ätas
eller ätas är inte en regel som jag själv har kommit på. Jag stressar på Pappa
lite till. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Väl hemma håller mamma på att ställa fram plastglasen med
saft på bordet och hon har redan poppat poppcorn. Jag och pappa tar oss ned
till nedervåningen. Där framför terrariet sitter det 10-12 ungar i tyst spänd
förväntan. Det är få saker som kan få ett tjog 10 åringar att sitta så tysta så
länge men alla väntar saligt med skräckblandad förtjusning på det som snart ska
ske framför deras ögon. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag håller någon kort liten lektion om att det snart är 5
månader sedan mina ormar sist åt men att en orm kan vara utan mat mycket längre
än så. Alla nickar andaktsfullt. Jag plockar sedan snabbt ut råttsnoken och
låter Boa Constriktorn först få smörja kråset. Musen släpps in och showen kan
börja. Efter bara någon minut tittar Boaormen fram ifrån sitt favoritgömställe
under stocken. Tungan dansar framför nosen och hon vädrar sitt byte.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
BAM. </div>
<div class="MsoNormal">
<br />
På en millisekund är allting över och ormen har slagit råttan och alla barnen
skriker av skräckblandad förtjusning. Pappa muttrar om hur förvånad han blir
varje gång över hur fort det går. Mamma kommer ned med saft och popcorn och
säger något om hur synd det är om mössen som måste dö. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Alla vi barn nickar men i själva verket tycker vi det är
rätt fräckt. Denna gången blev det extra slafsigt eftersom ormen kramade ihjäl
musen så hårt att ögonen ploppade ut, något mina kompisar och klasskamrater
skulle prata om i flera år framöver. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwqI3UKxtNfR8q8SXSePOY8a10HdQghbWo6IlSLIAhlpo0jHxbpm_0ub6rSM-O1sL831rZcD5DlQVsJtIUiLIqh4v7X_X_kYgG2nbRJIgpmrh3gZZZsL41nBUYG1NICNnjskQv/s1600/25.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwqI3UKxtNfR8q8SXSePOY8a10HdQghbWo6IlSLIAhlpo0jHxbpm_0ub6rSM-O1sL831rZcD5DlQVsJtIUiLIqh4v7X_X_kYgG2nbRJIgpmrh3gZZZsL41nBUYG1NICNnjskQv/s400/25.jpg" width="265" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: x-small;">Jag med Boa-ormen och min vackra amerikanska Majsorm.<br /><br /></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
Mitt rum eller nä, hela vårt hus är denna höst nästintill
ett zoo. Burar och djurmat ligger lite här var. Och min pappa börjar bli mäkta
trött på att sköta renhållningen. Jag har två ormar, en salamander, en groda,
fiskar och sist men inte minst en stor grön leguan. Min lillasyster har en
kanin, en hamster med 11 stycken nyfödda blinda hamsterungar . Dessutom har
familjen utöver detta 2 bondkatter. <br />
Alla mina veckopengar går åt till djurgrejer, håvar, sand och hö. Får jag lite
pengar över läggs dom i en plåtburk för mitt nästa projekt är att köpa en
eremitkräfta. <br />
<br />
Barnen börjar sakta traska hem. Showen är slut för denna gången. Men nästa gång
det är dags för ormarna att krubba kommer alla garanterat vara samlade igen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Ryktet om djuren sprider sig snabbt. Ibland får jag
erbjudanden om att åka till skolor och visa upp och berätta om mina djur. Jag
har redan varit ute och ”föreläst” en del på skolor i området. Alla är alltid
lika chockade när jag plockar fram ormarna. Det roligaste är de lite äldre
skolfröknarna, att lägga en boaorm utan förvarning i deras knän slår aldrig fel
och ju mer dom skriker av panik desto mer älskar deras elever det. Ett bra knep
jag lärt mig för att bryta isen mellan mig själv och dom främmande barnen. En
annan anekdot som alltid resulterar i gapande munnar och stirrande ögon är historien
om när boaormen rymde ut ur terrariet mitt i natten och kröp in under mitt
täcke när jag låg och sov. Jag berättar alltid lite extra målande hur jag vaknade
av att den kalla ormen slingrade sig över mina ben. Varje gång jag berättar
historien, som bara låter bättre och bättre för varje gång, är det alltid
knäpptyst i salarna. Ibland lämnar jag kvar ett ömsat ormskinn som present till klassen. Det är alltid lika uppskattat.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag får tillockmed åka upp Stockholm till ett av Tv4s morgonprogram
och visa upp mina ormar. Alldeles innan programmet börjar döper jag mina ormar
ifall programledaren kommer att fråga vad dom heter. Mycket riktigt gör han
det. Jag får också svara på dumma frågor som varför jag inte skaffat mig några
gulliga djur istället. Jag får lite pengar för att jag är med i TV men det blir
ingen eremitkräfta denna gången. Istället köper jag Mario Paint till mitt Super
Nintendo. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFyt4cmNVb7SSp1qd6NeesnImVfHkXzEn92qS24rsUmt9e4DuilCzt3oJCGV4G_EwkQXrcEAH7sDlzJ7-VFyjOc3EZ-L5mV_1bALAvLS5KetV9aIMG8gLRYPgmEcuel5JdRO80/s1600/filmrulle.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFyt4cmNVb7SSp1qd6NeesnImVfHkXzEn92qS24rsUmt9e4DuilCzt3oJCGV4G_EwkQXrcEAH7sDlzJ7-VFyjOc3EZ-L5mV_1bALAvLS5KetV9aIMG8gLRYPgmEcuel5JdRO80/s1600/filmrulle.jpg" /></a></div>
<span style="font-size: x-small;">Fotoorginal från någon tidning som gjorde reportage om mig och mina ormar. Minns faktiskt varken intervjun eller fotosessionen. Till vänster ser man mitt terrarium, av någon anledning tvingade dom mig tydligen att hålla min systers kanin, varför vet jag inte. </span></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-13925204470504323092012-11-23T12:09:00.000+01:002012-11-28T11:13:05.637+01:00<br />
<div class="MsoNormal">
Sommaren 1995. <br />
Jag njuter för fullt av sommarlovet tillsammans med mina kompisar Per och Adam. Vi åker
runt i min permobil, Adam sitter där framme, alldeles vid lyktorna. Han har
suttit shotgun i många många timmar och det ser man. För när permobilen svänger
och hjulen vrider sig lutar han kroppen lätt och ledigt åt samma håll. Per sitter på motorn bakom mig.
Han klamrar sig fast i den lilla korgen som är för smal och därför alldeles för
obekväm för att kunna sitta på. Även han klamrar sig fast vant och avslappnat
på den hårda platsen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi åker runt, runt upp för gator ner för backar, genom
parker och industriområden. Vi tror att vi kommer spendera hela sommaren såhär.
Precis så som vi spenderat många tidigare sommarlov. På ständig rörelse på
ständigt ny mark. Men något kommer att hända just idag som kommer att omkullkasta hela
sommaren. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi åker ned till ån. Lägger oss i gräset och vilar. Käkar
lite godis i sommarsolen. Plötsligt kommer Adam på en riktigt bra ide. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> </span><br />
<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]-->Kan vi inte åka till Ugglum, kolla in vad som
händer där. Partillecup börjar ju i övermorgon. Borde ju vara många spelare som
redan kommit dit. Vi kunde ju dra dit och snacka lite kanske? Adam ligger med
armarna bakom huvudet. Kisar mot solen medan han pratar.<br />
<br />
-- Per och jag tittar på varandra,
ja varför inte? Vi vet att vi inte har något bättre för oss. Vi börjar åka mot Ugglum. Adam
sitter shotgun och visar en slags primitiv softairgun han själv har byggt.<br />
<span style="font-size: 7pt; text-indent: -18pt;"> - </span><span style="text-indent: -18pt;">Man kan ladda den med omogna vinbär faktiskt.
Skitbra och praktiskt, berättar han.</span><span style="text-indent: -18pt;">Vinbär finns överallt och kostar inget.
Och blir man tagen av någon gubbe har han inga bevis man har skjutit. Man kan
ju äta alla kulorna liksom.</span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="text-indent: -18pt;"><br /></span>
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
På vägen mot Ugglumsskolan stannar vi och
plockar hela permobilfacket fullt med omogna vinbär.<o:p></o:p><br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSU0_U7aivZj0-UNG2OzYTfXSWnWBkDEL691OQAKic9o1UGpOqsmmVjsIgwTJ7HrKuCBafRryrzmuJmyKRxEaxe1Pv_nH63bENqxmqVN9C14LHt15QH89rQVCzENgfumNZrhDm/s1600/266.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="271" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSU0_U7aivZj0-UNG2OzYTfXSWnWBkDEL691OQAKic9o1UGpOqsmmVjsIgwTJ7HrKuCBafRryrzmuJmyKRxEaxe1Pv_nH63bENqxmqVN9C14LHt15QH89rQVCzENgfumNZrhDm/s320/266.jpg" width="320" /></a><br />
<span style="font-size: x-small;">(Denna bilden är tagen fem år tidigare 1990. Här åker jag i en liknande permobil tillsammans med farsan.)</span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Tillslut är vi framme vid skolan. Trots att
vi bara några veckor innan hade vår sista lektion här känns känner jag mig
redan som en främling. Dom välbekanta skolhuset gör att jag med en gång minns
all tristess jag kände här men dom blir också ett bevis att hur tråkig skolan
än var fanns det ändå en trygghet. En trygghet jag nu står utanför när jag denna
sommar hänger mitt i luften mellan mellan- och högstadiet. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Precis som i någon halvkass 90-tals rulle man
sett för manga gånger händer det helt utan förvaning. <span lang="EN-US">Tänk Broken Arrow, Face off, The rock, The
Specialist. </span>Ett mirakel ska ske, tiden kommer att frysas. I fullfart fastnar permobilens hjul plötsligt
i ett av skolans utstående stuprör. Det är precis som att köra rakt in i en
vägg. Från en hastighet av kanske 20 kilometer i timmen till 0 på en
millisekund kastas jag och Adam helt oförberedda ut ur permobilen. Vi flyger
faktiskt en liten bit. Säkert nån meter men det känns som hundra, jag minns att
jag hinner tänka tusen tankar under den lilla luftfärden. Jag ser redan allt
framför mig. Oändliga sjukhusturer, oroliga föräldrar, en hel förlorad sommar,
inställda semesterbokningar. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Jag ser redan i luften att jag kommer skada
mig rejält. Jag känner att jag ligger liksom i fel vinkel och att jag strax kommer att landa i en mycket konstig ställning. Jag kan inte dämpa fallet med varken armar
eller ben så jag spänner mig mentalt och
förbereder mig för den hårda landningen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
DUNS. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
Jag öppnar ögonen. Ser bara massa grus och
asfalt. Jag rör försiktigt på fingrar och tår. Fingrarna funkar bra men min
vänstra fot svarar inte. Jag rullar ett halvt varv så jag ligger på rygg. Där
tårna ska vara finns bara en häl. Det är som om någon helt sonika bara dragit
foten 180 grader utan pardon. Jag känner hur det isar i revbenen och jag vet såväl
att efter över 100 brutna ben är isande, stickande smärta ofta skelettsmärta.
Brännande, pulserande smärta ofta är muskelbristningar, eller sprialfrakturer.
Den värsta fucking frakturen som finns, jag lovar. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast">
Axeln känns lite kass men i jämförelse med
foten är det ingenting. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Adam och Per står och tittar över mig.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]-->Edward, lever du? Hur ska vi hjälpa dig. Ska vi
sätta dig i permon igen?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]-->Nej nej, rör mig inte. Jag kanske har skadat
ryggen, det är bäst om jag ligger still säger jag i stötar. Jag känner hur
foten börjar göra mer och mer ont. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Några ungar i vår egen ålder har kommit framspringande. Dom hade tydligen hört krocken inifrån skolan,
det lät som om något gick sönder berättar dom. Jag känner smärtan ifrån kroppen
och vet att dom har rätt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Någon ringer farsan och någon annan ringer ambulansen. Trots
att farsan på den tiden jobbade i SKF- huset i Gamlestan och skolan låg i norra
Sävedalen (En stäcka på kanske 6 kilometer) är han där på nolltid trotsatt han
cyklar. Ambulansen som kör ifrån Östra till Ugglum (en sträcka på kanske 2
kilometer) tar nästan 40 minuter på sig. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det står nu en hel klunga av folk runt omkring
mig. Folk pratar med varandra och är märkbart oroade. En snäll tjej sätter sig
på knä bredvid mig och håller upp mitt huvud som i 40 minuter har legat i en
jättekonstig vinkel som gjort att jag nästan tappat känseln i ansiktet. Någon
annan vänlig själ hämtar lite vatten. Adam och Per ser hela tiden till att
ingen får röra mig, ja förutom hon som håller huvudet då. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Pappa har nu kommit fram och trots att han är otrolig är han
som alltid i nödsituationer extremt fokuserad och nästan obehagligt lugn. Efter
vad som känns som en evighet i den varma solen mitt på asfalten kommer äntligen
ambulansen. Ambulansförarna kommer fram med en bår och tittar på mig. Det
första dom säger är:<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]-->Varför är han helt täckt av vinbär?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Först nu ser klungan av folk att
jag ligger nästan täckt i vinbär. Konstigt nog hade ingen tänkt på detta innan.
Jag hör hur folk börjar viska. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-align: justify; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Vinbär, vinbär? Varför vinbär?<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Det hela är nästan tragikomiskt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Jag blir körd till Östrasjukhuset
och placerad i ett rum. Jag har dropp och doktorerna har klippt sönder kläderna
för att kunna undersöka kroppen. Kläderna slängs som trasor i en papperskorg. Alla
dom nya kläderna jag nyss handlat med morsan inför skolavslutningen. Mamma lugnar
och säger att vi köper nya så fort jag blir frisk igen. Frisk? Jag vet att
vägen dit är lång och jag vet att den kommer bli ännu längre när jourhavande
läkare ringer in en kirurg ifrån semestern för att akutoperera min fot som
visade sig fått blodådrorna avslitna. Jag sövs och en för gångs skull får inte
bara min kropp vila utan även hjärnan ifrån alla tankar. Det känns jätteskönt.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Jag ligger i sängen, har just
vaknat till efter operationen. Mamma och pappa har under narkosuppvaket kört
tillbaka mig till mitt rum. Jag mår illa och har ont överallt men mamma och
pappa tröstar mig lite. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-align: justify; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Du Edward kolla vilka som är här!<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-align: justify; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Dörren öppnas och Adam och Per
kommer in. Jag ser att dom är ganska spända men när dom ser mig le slappnar dom
av ganska fort. Vi sitter själva en stund och snackar lite. Adam berättar om hur
grym hans hemmagjorda softairgun hade varit vid mer testskjutningar. Dom visar
mig en tidning som dom hittat i skogen. En tecknad mangatidning med Silicontjejer
som har sex med utomjordingar. Vi tittar på dom lätt perversa bilderna och
skrattar tillsammans. Jag skrattar inombords för att inte mina brutna revben
ska smärta. Solen håller på och gå ned och kastar en svalkande skugga över
halva sjukhusrummet. <o:p></o:p></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_K4jzDbG1F4g2IPqFIkwyjJZsP_T4jW4rCfpxAKVyNQzVilkHvK1DkmlHc3c_h9Tn-IgltY_-enjPJ51R2TEwDhv2_JQg2B5VCY_pX4Ywt5xJ4D0on70ME5SWyKpvh2fWIr1G/s1600/177.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_K4jzDbG1F4g2IPqFIkwyjJZsP_T4jW4rCfpxAKVyNQzVilkHvK1DkmlHc3c_h9Tn-IgltY_-enjPJ51R2TEwDhv2_JQg2B5VCY_pX4Ywt5xJ4D0on70ME5SWyKpvh2fWIr1G/s320/177.jpg" width="215" /></a><br />
<span style="font-size: x-small;"><br /><br />När jag 1995 kom hem från sjukhuset efter olyckan belönade jag mig själv med att färga håret. Blont!! <br />Ingen höjdare.</span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-66270603435023010272012-11-02T10:50:00.001+01:002012-11-02T10:55:37.170+01:00Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal<br />
<div class="MsoNormal">
Det är fortfarande vår men trots det ovanligt varmt ute. Jag
sitter i baksätet i familjens röda volvo, jag har knäppt av mig säkerhetsbältet
och sitter i mittensätet, lutar mig fram och för en hätsk diskussion med min
mamma. Jag är alldeles nyss fyllda 13 och mamma har (av lite missriktad
moderlig kärlek) ”lurat” iväg mig på en träff för ungdomar med funktionshinder. Jag vill verkligen inte åka och det förklarar jag nu
väldigt tydligt i bilen för mamma. Precis som alla i min familj viftar vi vilt med
händerna och gapar precis som alla Italienska familjer gör i tecknade filmer. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]-->Men Edward, är det inte bra att du åker dit? Kan
ju vara riktigt intressant och lärorikt att träffa andra ungdomar med
handikapp. Hade jag varit i din ålder hade det känns tryggt och bra att få
träffa andra man kan snacka om sina problem med. Få förståelse, känna
gemenskap.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 18.0pt;">
Mamma värmer upp sin dödligt grymma övertalningsförmåga.
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> </span></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<span style="text-indent: -18pt;"><span style="font-size: 9px;">- </span>Jag har varit på några träffar innan. Det är
sjukt tråkigt, du vet ju själv. Alla bara skryter om vem som har det värst typ
och det värsta är hur personalen behandlar alla som små spädbarn eller som om man
är helt utvecklingsstörd.</span></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 18.0pt;">
Jag kontrar fullt ut. Bränner
allt mitt krut.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]-->Men du vi gör såhär. Jag följer med dig in och så
stannar du så länge det känns ok. Sen drar vi. Jag kan lova dig att ingen kommer att dalta.
Det står tydligt på inbjudan att detta är en träff för tonåringar och det kommer vara samtal om och för
tonåringar</div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]-->Ok, ok jag åker dit men titta mig i ögonen och
svär att om dom vill att vi ska sätta oss i en ring och rulla en boll och säga
våra namn eller sjunga barnsånger då drar vi fortfare än blixten.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mamma har
parkerat på en tiominutersparkering utanför ingången. Hon trummar på
ratten och sedan vänder hon sig om mot mig och ser mig djupt i ögonen och
säger:<br />
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;"> - </span><!--[endif]-->Jag lovar Edward. Kommer dom börja rulla boll
och sjunga så drar vi. Sedan tillägger hon. Men det kommer dom inte att göra ,
det är ju trots allt en träff för tonåringar.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men jag vet hur det blir. Jag vet alltid hur det blir. Den
goda tanken att barn/ungdomar ska träffas och dela sin börda mellan varandra är
bara en fin tanke. Men det blir ju aldrig så. Istället åker man alltid hem konstigt
nog ännu mer medveten om hur annorlunda man är. Eller rättare sagt ännu mer
medveten om hur SAMHÄLLET ser en som annorlunda. Det är konstigt. På alla dom
träffar jag var på som liten var det aldrig någon som skrattade av lättnad när
man fick prata av sig eller när man bara fick hänga. Däremot var det alltid en massa
gråt. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mamma och jag går in i någon form utav gympasal. Det finns
ett tiotal tjejer och killar där och dom verkar vara i åldrarna 12-15. Alla utan
jag har med sig assistenter. Mamma går ut och sätter sig utanför i korridoren
men dörren in till salen lämnas öppen så det är fullt möjligt för henne att
titta in. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Perfekt! Tänker jag.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En nyexaminerad överengagerad ”lekledare” ställer sig i mitten av
salen och hälsar alla välkomna. När hon ber oss samlas i en ring känner jag
att jag nästan inte kan hålla skrattet tillbaka men när jag ser att hon
faktiskt inte ens tittar någon av oss ”handikappade” i ögonen utan endast på
assistenterna när hon talar sväljer jag skrattet i halsen ganska fort. Hon
babblar vidare och går igenom alla de punkter hon just lärt sig från sin pedagoglinje. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]-->-<span style="font-size: 7pt;">
</span><!--[endif]-->Kom närmare allihopa, nu ska vi leka en lek så
vi lär känna varandra lite bättre först. Det är alltid lättare att prata och
vara om isen är bruten. Här har jag en boll. Vi ska nu rulla bollen till varandra
och när bollen kommer just till dig, då ska du säga ditt namn och rulla vidare
bollen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoListParagraph" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag borde koka av ilska inombords men istället känner jag
bara ett stort: SKÖNT. Då kan man åka härifrån. Jag tittar på lektanten med
förakt. Att hon inte fick lära sig på pedagoglinjen att det kanske inte går att
nå en boll som rullar på marken om man sitter i rullstol är väl inte så
konstigt. Men att hon inte med lite vanligt folkvett fattar detta är desto
konstigare. Att ingen av assistenterna eller oss ungdomar reagerar är kanske
lika konstigt men eftersom dom flesta är så sjukt vana att bli såhär behandlade
lyfter ingen ens på ögonbrynen. <o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag möter mammas blick i korridoren. Hon ser så ledsen ut
att jag nästan tycker synd om henne. Hon trodde verkligen på detta. Eller
snarare ville tro. </div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Vi sätter oss i bilen och åker hem. Någon timma senare hänger jag hos hemma hos
en kompis, vi kollar på någon halvkass actionfilm och snackar ganska grabbigt.
Jag känner mig precis som vilken 13-åring som helst. Det känns så befriande.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-32296253143038623912012-10-26T16:19:00.001+02:002012-10-26T16:21:34.624+02:00Moviestar oh moviestar......Igår var jag på filmpremiär faktiskt. How about that?<br />
Jag har varit på några premiärer innan men den här gången var det annorlunda eftersom jag själv medverkade i filmen. Filmen heter "Att se bortom hindren" och är en produktion gjord av Bo Harringer. <a href="http://www.filmateljen.com/" target="_blank">Filmateljén AB</a>.<br />
<br />
Filmen följer mig och några andra sköna människor som trots funktionshinder och massa annat trassel kör sitt eget race och följer sina drömmar. Det känns ganska knasigt att år 2012 behöva visa och pocka på det faktum att funktionshindrade ofta kan och vill leva sina liv precis som vem som helst. Men eftersom samhället tyvärr ser ut som det gör är det fortfarande viktigt att visa och sprida budskapet.<br />
Hoppas ni gillar klippet. Vill ni se mer eller kanske sprida filmen? Maila då mig på mr@eddiewheeler.com så kan jag fixa fram en kopia.<br />
<br />
<object height="315" width="420"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/2Ut1o-2RGJs?version=3&hl=sv_SE"></param>
<param name="allowFullScreen" value="true"></param>
<param name="allowscriptaccess" value="always"></param>
<embed src="http://www.youtube.com/v/2Ut1o-2RGJs?version=3&hl=sv_SE" type="application/x-shockwave-flash" width="420" height="315" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-27917866294372428802012-10-10T10:12:00.001+02:002012-10-10T13:29:44.964+02:00Finally home....<br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Idag blir det ett lite jobbigare minne.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Fram tills jag var 8-9 år var sjukhus, hjälpmedelcentraler, kommunala sjukvårdsinstutitioner sorgligt nog lika mycket mitt hem som mina föräldrars vackra blåa hus på Mellanvägen 22 i Sävedalen. I alla fall om man ser till tiden jag spenderade där. Men om ens hem är den plats och det ställe där man har sitt hjärta och känner sig hemma vann det lilla blåa huset en sjukt överlägsen seger. Jag hatade, verkligen hatade alla dom där ställena. Alla dessa sterila kalla kulvertar man rullat i. Alla opersonliga ansikten man träffat, alla presentationer, alla hemska nedslitna väntrum och sönderbläddrade Bamsetidningar. Alla dessa kladdiga legoklossar som sjuka ungar haft i munnen men som man ändå ville leka med i brist på någon form av mänsklig stimulans. Jag hatade sjukhusen och det gör jag tyvärr fortfarande till en viss del. Sjukhusen har både tagit och gett mig så mycket.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag minns inte hur gammal jag var när jag fick åka hem med min sjukhussäng, för alla operationer, ändlösa sukhusvistelser flyter liksom efter ett tag tillsammans till en grå gegga. Jag tror det helt enkelt är ett slags mentalt försvar hjärnan håller upp för att man ska orka behålla sitt förstånd. Det går liksom inte att ta in all den negativa energin efter ett tag. Det skulle ta kål på en.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">I vilket fall som helst, efter ett svårt kantat år av flera svåra operationer och långa sjukhusvistelser fick jag iallafall tillåtelse att åka hem trots, att jag var så gipsad att min underkropp såg ut att tillhöra en mumie. Det beställdes en stor ambulans och jag minns att det nästan blev som en happening på avdelningen jag låg. Alla sköterskor stod på rad och vinkade när ambulanspersonalen varsamt körde ut min stora sjukhussäng med alla tillhörande droppstänger och konstiga doningar (som jag fortfarande inte vet vad dom var bra för). Några av sjuksystrarna var nästan tårögda när dom såg mitt ekipage rulla ut från avdelningen. Dom visste ju alla vilket jobbigt år vi hade haft. Jag säger vi för det var såklart lika jobbigt för hela min familj som för mig själv.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">När man ser någon man älskar lida då lider man själv. Svårare är det ju inte.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Vi åkte långsamt långsamt i den stora ambulansen hem till Sävedalen och efter mycket möda fick pappa och ambulanspersonalen öppnat sidodörren för att få in den stora sängen i huset. Jag skulle få vara hemma i ett par dagar som omväxling. Kunna få vila kropp och framför allt sinnet i ett par dagar. Vara i fred från alla blickar och prover som skulle tas. Kunna andas ut på riktigt. Jag var så glad.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Inne i tamburen hade mamma och min lillasyster, som fortfarande var så liten att hon inte riktigt kunde uttala mitt namn, hängt upp stora banderoller som dom själva hade omsorgsfullt målat. På banderollerna stod det : Välkommen hem Edward!! Allt var kantat av blommor, solar, hästar och andra lite mer svårdefinerade varelser som min lillasyster i flera timmars nästan trance tecknat ned.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Bara att tänka tillbaka på det gör mig väldigt berörd, fortfarande.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Mamma hade röjt ut hela matsalen och där fick min gigantiska sjukhussäng stå. Mamma hade också placerat ett bord brevid. Vid fotändan stod en dator min pappa hade köpt. En Atari 1040ST med massa tillhörande spel. Allt var otroligt överväldigande och en sådan stor skillnad till dom torftiga sjukhussalarna jag hade tvingas att välja mig vid. Allt skulle varit som i en önskedröm om det inte hade varit för den svåra smärtan jag hade.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag hade väldigt ont hemma under dom dagarna, jag minns det väldigt tydligt. Jag minns hur pappa och jag skulle byta operations tejpen man tejpat över stygnen. Hur han fick badda stygnen och det nakna såret med decificerande vätska, läkarsprit. Hur det sved så det svartnade för ögonen. En procedur som tog 30 minuter per ben. Men för mig kändes som dagar.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag minns hur min lillasyster som saknat mig något enormt sprang fram till mig, och slängde sig om halsen, men eftersom det gjorde så fruktansvärt ont tryckte jag henne ifrån mig och skrek till av smärta. Hon blev så ledsen att hon gömde sig gråtandes under en soffa. Det tog min mamma nästan en timme att locka fram henne.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag minns hur vi firade en kväll med tårta och kollade på film. Den otecknade filmen om Herbie. Filmen tyckte jag var kass men känslan av att vara hemma med min familj var helt oslagbar.</span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"> </span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Jag minns hur alla mina lekkamrater kom och hälsade på. Trots att jag låg helt orörlig, gipsad i en säng likt en mummie, lyckades vi ändå leka tillsammans på något vis. Jag minns att jag skrattade så jag grät. Jag skrattade så operationssåren nästan öppnade sig, men trots att det gjorde så ont kunde jag inte sluta skratta. </span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Det var verkligen härligt. </span><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">. </span>Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-18124366.post-74266620597903748902012-10-04T10:16:00.003+02:002012-10-04T10:19:33.131+02:00The good times used to kill me......<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]-->
<br />
<div class="MsoNormal">
Jag kör på motorvägen. Det är sommar och redan väldigt varmt
ute trots det är tidigt på morgonen. Med mig i bilen har jag två vänner som
tjivas lite lättsamt om vilken skiva vi ska lyssna på. Jag ångar att jag redan
tagit på mig min vita finskjorta och slips. Jag känner hur svetten sakta
sipprar fram och skjortan är redan lite fuktig under säkerhetsbältet. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi är på väg till Helsingborg. Jag ska spela där ikväll,
solo, på en stor utomhus fest anordnad av något universitetsförbund eller
något liknande. Jag vet inte så noga jag är mest inriktad på att göra ett
riktigt schysst gig. Vi kommer fram till Helsingborg utan att behöva stanna en
enda gång på vägen, vilket är konstigt för mina goda vänner har trots klockan
inte slagit elva på morgonen druckit flera burkar folköl. Solen bränner på ett
sätt man inte är van vid här i våra nordliga breddgrader. </div>
<div class="MsoNormal">
Jag träffar kvällens sköna arrangörer. En tvättäkta redig
skåning med ett glatt leende och märkbart intresse för osignadmusik. En
hitflyttad stockholmare som också har ett glatt leende men av hans namedropping
att dömma känns det som klubben mest är ett sätt för honom att få ”vara någon”
här i Helsingborg. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Dagen till ära har jag fått en egen liten loge, på en
utklippt papperstjärna någon har skrivit med grön tusch: EDDIE WHEELER. Fräckt. Av någon konstig anledning gör den illaklippta papperstjärnan mig lite nervös
inför kvällens spelning. Vi slår ihjäl tiden med att dra runt i Helsingborg ett
tag. Sedan soundcheck, sedan middag på Burger King. Sedan tillbaka till logen
för att peppa. Jag tittar ut genom fönstret och ser att parken utanför skolan
börjar fyllas rejält av studenter som är rejält glada i hatten. Det känns både
peppande och lite jobbigt. Akustisk musik, speciellt den av sorten jag gör
brukar ha lite svårt att hävda sig i en hög ljudnivå bland massa fyllon. Men
det är bara att köra.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter en lång väntan är det min tur, jag rullar upp på scenen
och drar igång. Solen har just börjat gå ner och ljussättningen är nästan löjligt
perfekt regiserad. Jag spelar mina låtar med all inlevelse och sjunger så högt
jag kan utan att låta för ansträngd. Det går ganska bra och efter mina 25-30 minuter
på scen har den varma solen, ljuset på scenen och min skjora gjort mig ganska
svettig och trött. Jag längtar till dörren med den illaklippta stjärnan och jag
längtar till den sunkiga gröna soffan i backstagelogen.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Redan innan
jag ska öppna dörren hör jag massa röster inifrån logen. När jag sedan sakta
öppnar dörren blir chocken nästan total. Mina polare har bjudit in 30-40 pers i
den lilla logen och det är på håret jag ens kommer in i rummet. Folk står på
bordet och sprutar öl på varandra och musiken från någon bandare är öronbedövande.
Alla sjunger och dansar. Jag som ännu inte har druckit en enda öl har liksom
svårt att bara haka på partytåget med en gång. </div>
<div class="MsoNormal">
Mina kompisar kommer fram och berömmer spelningen, bjuder på
grogg som någon student har haft den goda smaken att ta med sig. Sakta börjar
festen infinna sig. Jag lugnar ned mig lite dricker lite mer grogg och sticker
ned till scenen igen för att kolla på fler av kvällens akter. När jag kommer
tillbaka är kaoset totalt. Folk står i bar överkropp och kastar ut stolar och soffkuddar genom fönstret. Alltså genom glas OCH ram. Det är total ödeläggelse.
Några står och grälar och skriker på varandra, en av mina polare ramlar ned
från bordet. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag tar med honom ut, vi grälar lite, han springer med sänkt
huvud iväg. Försvinner bort i sommarnatten. Jag kan inte göra så mycket mer än
att parta vidare. Det känns som skadan redan är skedd. På något konstigt sätt
känns detta väldigt befriande. Någon gång efter 3 på natten ringer polare mig
igen och undrar hur han ska komma tillbaka till kårhuset. Han var arg på mig
och sig själv att han hade släppt in alla in i logen, fått någon konstig
skuldkänsla bandat med ilska och sprungit runt i stan tills han hade hittat
centralstationen. Gått in, somnat på en bänk tills han blev utkastad av en
städare. Börjat gå hem till Göteborg (!!!) men stannat vid en rastplats och börjat
prata och dricka hemgjort med ett gäng polska snickare som han träffat utanför
bajamajan. Jag ringer honom en taxi. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kvällen slutar med att vi får sova i förödelsen. I några
sovsäckar. Mitt ibland resterna av kaoset. <br />
Jag skulle fått 1800kr i gage met slutar med att vi får BETALA för fönstret och
stolarna, trots ingen av oss hade egentligen gjort något. Vi åker hem bakis,
trötta med ändå rätt glada. Kvällen var ju trots alla jobbiga incidenter
ruskigt kul, och vi känner alla vi har med oss ett ganska roligt partyminne. Vi
stannar på Mac Donalds utanför Varberg och käkar frukost. Solen ligger på och
bränner. Jag kisar med mina ögon som är totalt utsmetade med kajal ifrån
gårdagen. För en liten stund känner jag mig som Bon Scott. <span style="mso-spacerun: yes;"></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-spacerun: yes;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-spacerun: yes;"><br /></span></div>
Eddie Wheelerhttp://www.blogger.com/profile/08231420914747727130noreply@blogger.com0